Organisationsbloggen: Strangers from distant lands, friends of old. You have been summoned here to answer the threat of Mordor.

Grupp och ledarskap enligt Tolkien och Tuckman.

Tuckmans gruppfaser i förhållande till relation och uppgiftsfokus

Jag handleder studenter i som i slutet av psykologprogrammet gör skarpa konsultuppdrag. I ett av uppdragen utbildar och handleder 'mina' studenter en arbetsgrupp med fokus på gruppdynamik.

Studenterna har konstruerat ett utmärkt upplägg. Först presenterar man lite bakgrund gällande gruppdynamiska processer, i det här fallet Tuckmans utvecklingsmodell (se bilden ovan).

Modellen beskriver den nästintill tvingande utvecklingsprocessen som en grupp genomgår. Det finns andra teorier men här är processen huvudsaken.

En av studenterna fick den goda idén att illustrera den dynamiska utvecklingen med hjälp av ett känt videoklipp som många kan relatera till. Dom utformade sedan ett upplägg där arbetsgruppen får diskutera likheter och beteenden som kan kopplas till deras situation. Jag bad studenten som kom med videoförslaget (Martin) om lov att ta hans idé vidare och skriva en bloggpost på temat.

Välkommen till Elronds rådslag vid Rivendell:

Här finns allt för den som är intresserad av organisation, grupp och ledarskap.

I företagstermer en vis styrelseordförande (Elrond), en trött och godhjärtad VD med hårda nypor (Gandalf), två up-and-coming påläggskalvar (Boromir och Aragorn), två svurna fiender från helt olika affärsområden (Gimli och Legolas), samt specialister/arbetstagarrepresentanter (?) i form av Frodo och Sam.

Den gruppdynamiska processen enligt Tuckman går från Forming (Elrond ger gruppen kontext, ramar, och uppgift) till Storming och Norming; strid om uppgiften och ledarskapet (Boromir och Aragorn konkurrerar om ledarskapet, hela gruppen - utom hoberna - konkurrerar om att lansera sin version av hur uppgiften skall lösas).

Missa inte Gandalf som pratar Mordors språk för att ge negativ feedback till Boromir vid 1.03.

VDar som talar Mordors språk med sina anställda om dom gör dumheter brukar bara upprätthålla disciplinen så länge dom kan övervaka gruppen; om dom försvinner (eller ramlar ner i ett hål med en Balrog, som Gandalf), så försvinner också beteendekonsekvensen.

Boromir ger sig mycket riktigt på Frodo för att ta ringen strax efter att Gandalf försvunnit.

Gruppen är efter några minuter på gränsen till handgemäng (fullt fokus på relation, inget fokus på uppgift).

Frodo: fokus på uppgiften.

Performing-fasen inleds med att Frodo - en av the small people, som Svanberg kanske skulle ha sagt - säger "I will take it! I will take the ring to Mordor..." (5.04).

Tack vare att en modig och prestigelös person behåller sitt fokus på uppgiften, och tar personligt ansvar för genomförandet så kan gruppen inträda i en ny fas.

Notera att han inte säger hur han skall göra det- men han säger att han skall göra det.

Högljudda särintressen kan alltså mötas framgångsrikt genom att någon part tar ansvar för hela organisationen (eller i detta fall Middle Earth).

Boromir: väljer sina strider.

Frodo säger sedan "...Though, I do not know the way" (5.26).

Den kloke VDn (Gandalf) ger omedelbar positiv bekräftelse och stödjer Frodo och hans konstruktiva förslag - han kommer att bistå den ansvarstagande med allt han förmår.

Därmed föregår han med gott exempel för särintressen och påläggskalvar. Aragorn tar till orda och säger "If by my life and death I can protect you, I will". I all ödmjukhet, alltså.

Boromir fogar sig också vid 6.13: "If this is indeed the will of the council, then Gondor will see it done". Inte lika storslaget som Aragorns support, men åtminstone en paus i konflikten.

Elrond avslutar med att ömsint läxa upp Sam som smugit i buskarna. Han satte agendan på ett mycket kraftfullt sätt, och avslutar den lika ansvarsfullt genom att tydligt belöna lojalitet trots vissa regelöverträdelser - precis vad gruppen behöver för att ta sig an sitt stora uppdrag.