tisdag 25 februari 2014

Dikotomt tänkande: bra eller dåligt!?

Kanske är det inte en slump att det var en japansk forskare, psykologen Atsushi Oshio, som tog ett helhetsgrepp på fenomenet.

En viktig anledning till att vi i vår avkrok av världen vill kategorisera saker som "bra" eller "dåligt" är nämligen vår benägenhet till kortsiktighet och jakten på snabb behovstillfredsställelse.

-"Ok, men är det bra eller dåligt?" undrar du kanske nu.

Och det är själva poängen. Man kan säga att oavsett vad det är som händer så tenderar vi att så snabbt som möjligt vilja få kunskap om något  är bra eller dåligt (för oss eller någon annan).

Och det finns ju en del problem förknippade med detta. Framför allt gällande saker som är förknippade med negativa konsekvenser på kort sikt, och positiva konsekvenser på lång sikt.

Fast food - mer kort-
än långsiktigt käk
Ta motion som exempel; det är faktiskt inte trevligt,  på kort sikt - om man är man extremt otränad. Börjar man med allt för stora träningsmängder så känner man sig ofit och riskerar skador.

Man får alltså störst omedelbar behovstillfredsställelse av krävande konditionsträning om man redan är i god form.

Det är därför det är svårt att börja motionera om man är en soffpotatis. Bättre då att ta det lugnt med lite gott käk, som en läsk och en burgare, vilket ger omedelbar kortsiktig tillfredsställelse.

På lång sikt är det ju emellertid livsnödvändigt med bra käk och en och annan löprunda (eller motsvarande), eftersom brist på motion och överskott på fast food gör att man blir ledsen, sjuk och riskerar att få lämna jordelivet i förtid.

Ja, du fattar principen. Det gäller mycket i livet.

Men åter till skillnaderna mellan Sverige och Japan.

En av världens mest inflytelserika socialpsykologer, Gert Hofstede, har i drygt fyrtio år utvecklat sitt instrument för att beskriva skillnader mellan nationella kulturer. Läs mer om instrumentet här, samt gör dina egna jämförelser.


I förhållande till Japan är (de flesta, men inte alla) människor i Sverige:

  • Power Distance: Mer jämlika med sina chefer
  • Individualism: Mer individualistiska (därav reservationen de flesta, men inte alla)
  • Masculinity: Benägna att eftesträva jämställdhet och work/life balance utan machofasoner 
  • Uncertainty Avoidance: Entreprenösmässiga och undviker onödiga ritualer (som syftar till att skapa långsiktig stabilitet i det japanska samhället), 
  • Pragmatism: Normativa, det vill säga det vill säga söker efter en rimlig och rationell förklaring till allt som händer i livet och samhället, istället för att bara på ett buddistiskt sätt låta livet ske.
  • Indulgence: mer intresserade av att ha kul och njuta av tillvaron än (de flesta, men inte alla) folk i Japan - att ge sig hän åt sina lustar, så att säga.
Det skall vara gött att leva!

Veterligen har Galenskaparnas sångnummer aldrig
 översatts till japanska, men det hade nog ändå inte slagit där

Det om skillnaderna mellan Sverige och Japan. Kanske är det inte en slump att den japanska kulturen fascinerar vissa av oss, skillnaderna är betydande.

I alla fall: vad var det nu Atsushi Oshio gjorde?

Jo, inget mindre än en psykometriskt tillförlitlig skala för att kartlägga hur dikotomt tänkande fungerar - och hur det är relaterat till olika andra psykologiska fenomen.

Du har sett filmen, här kommer forskningsrapporten:
narcissistiskt lagda människor är mer benägna till att
ha dikotoma värderingar gällande världen omkring dem
Dikotomt tänkande handlar alltså om benägenheten att dela in saker i bra eller dåligt - tänk hissa- och dissa-listorna i kvällstidningen, peka ut "goda" och "onda" människor, eller överhuvudtaget beskriva något som enbart bra, eller enbart dåligt.

I arbetet med skalan kom han fram till följande:

Narcissistiskt lagda människor tenderar att förlägga dikotomierna utanför dem själva. Att hantera motstridigheter och nyanser - som att tillvaron är komplicerad och att man själv har motstridiga behov, inte minst på kort kontra lång sikt - blir helt enkelt för jobbigt.

Bättre då att utgå från att man själv är enbart god, och att världen runt omkring en går att dela in i svart eller vitt.

Fast om m du tänker att amerikaner och republikaner  är likadana
 allihop så spelar du kanske på samma planhalva som George

Människor med borderlinetendenser tenderar istället att dras med dikotomierna inom sig själva. All bad eller all good, så kan självbilden hos en person med borderlineproblematik se ut (dessvärre brukar all bad vara vad som blir riktigt jobbigt att bära).

Läs en seriös psykoanalytisk vinkling på Persona
Nu är inte diktotomt tänkande enbart av ondo (eller godo). Det finns en del uppenbara fördelar; kortsiktigt effektivt beslutsfattande exempelvis. Vilket är vad vi förknippar med trovärdigt ledarbeteende, så vi får skylla oss själva om vi väljer ledare som har en mycket klar uppfattning om vad som är gott och vad som är ont här i världen.

En annan koppling mellan personlighet och dikotomt tänkande är den till perfektionism - om något inte helt perfekt så är det dåligt. Produktivt för Ingmar Bergman, som tack vare sina dämoner gjorde filmer som räcker in i evigheten:



Vidare har dikotomt tänkande befunnits vara kopplat till ätstörningar. Att hetsbanta som Bridget Jones och sedan svulla med vin och chips är en all-or-nothing strategi som skapar problem på sikt (se ovan).

Att Bridget letar efter det perfekta förhållandet och hela tiden hindras av katastrofer eller känslor av värdelöshet är kanske inte någon slump (och numera finns lyckligtvis speciella dejtingsidor för enbart vackra och framgångsrika människor, fast du bör nog tänka på om det är bra eller dåligt innan du registrerar dig).

En annan aspekt - med stark koppling till Hofstedes kulturdimensioner ovan - är att människor med dikotomt tänkande tenderar att ha svårare att vara närvarande i nuet. Tanken på att dåliga saker kan hända, även om risken är liten, gör det svårt för dem att slappna av (vilket är nästan ordagrant Bergmans beskrivning för hans första och största dämon).

Om dom som inte tror som du hamnar i helvetet så
lever du kanske i en svart-vit värld.
Oshios forskning ger också oväntad support - från det psykometriska hållet - till Freud samt hans arvtagare obejtrelationsteoretikerna, med Melanie Klein i spetsen.

Har du stött på uttrycken splitting och projektiv identifikation? Det är det en variant av vad Oshio beskriver på ett kognitivt och dessutom mätbart plan.

Diktotomt tänkande har också ett samband med benägenheten att systematiskt undervärdera andra människor.

Kanske inte så konstigt när man tänkte efter. Om man bara har två kategorier för hur man värderar människor så betyder det att bra människor som gör något dåligt måste förflyttas från facket "bra folk" till facket "dåligt folk".

Och då undervärderar man ju dem.

Så vad är slutsatsen av allt detta?

Jo, att det finns för- och nackdelar med det mesta här i världen, bortsett från att systematiskt undervärdera andra människor och deras synpunkter.

Bestämmer man sig för att vissa människor är helt värdelösa (eller överjordiskt geniala) så går man miste om en hel del nyanser är i tillvaron.

För att inte tala om en och annan riktigt bra samtalspartner - det vill säga en människa som inte tycker som man själv, men som man ändå väljer att aktivt lyssna på.

fredag 14 februari 2014

Älska, arbeta?

Ämnet till trots lyckades författarna
få till forskningshistoriens  osexigaste titel
Idag är det Alla hjärtans dag. Men vad har kärlek med jobbet att göra?

Jo; enligt vissa hävdade Sigmund Freud själv att förmågan till att kunna både älska och arbeta var avgörande för att kunna leva ett harmoniskt liv.

Att känna att man kan svara upp i förhållande till yttre krav, göra nytta, och tillföra något (jobbet), samt att bli sedd och bekräftad som den man är med både förtjänster och brister (i kärleksrelationen), var väl i princip jackpot för varenda viktorian.

Och det är väl jackpot fortfarande, när man tänker efter.

Faktum är att många människor är mycket bättre på att arbeta än på att älska. Om förhållandet hade varit det motsatta hade världen möjligen sett lite trevligare ut.

Nu tänker du kanske; vilket flum. En psykolog som pratar om vikten av kärlek och Freud. Var är fjärrkontrollen?

Men i flera synnerligen kvalificerade sammanhang, med synnerligen kvalificerade människor i utvecklingsprocesser, har undertecknad varit delaktig i resan mot en mycket viktig slutsats:

Man presterar som bäst där ute i världen om man har en nära relation där man inte behöver förställa sig, och där man kan sätta ord på precis varje sak som frustrerar eller förundrar en, hur enkel eller komplicerad den än må vara.

Så det där med att komma ihåg alla hjärtans dag är en viktig sak, inte minst för dig som vill leva ett liv med höga och hållbara prestationer.

Och klockan är inte ens nio än, så du har fortfarande tid att svänga förbi bensinstationen och köpa en ask allahjärtansdag-godis.

För precis som i många andra sammanhang får du ut precis så mycket av din kärleksrelation, som du investerar i den.

torsdag 6 februari 2014

Tur eller skicklighet - receptet på världens bästa (arbets)liv?

I en artikel i tidskriften Administrative Science Quarterly från 2013 skriver Emily Bianchi, från Cornell University, om sin forskning under rubriken 'The Bright Side of Bad Times'.

På kvällarna såg dom på "Lyxfällan"
och "MTV Cribs"och var tacksamma att
dom slapp medverka
Hon har kommit fram till tre saker;

1) Konjunkturläget som råder när man tar examen påverkar ens långsiktiga "Work Life Satisfaction", det vill säga arbetstillfredsställelsen.

Ju tuffare tider när man tar examen och börjar jobba, desto större arbetstillfredsställelse upplever man.

Oberoende av vilken sektor man arbetar med.

2) Arbetstillfredsställelsen som Bianchi beskriver är INTE kopplad till hur mycket pengar man tjänar
under karriären.

Nu är detta inte så revolutionerande nyheter, 2008 skrev forskarna James Konow och Joseph Earley en artikel  om den så kallade Hedonistiska paradoxen:

Den som aktivt söker rikedom, lycka och njutning för egen del rapporterar lägre subjektivt välmående än de som aktivt anstränger sig för att hjälpa andra.

Boken Att ge. om svenska filantroper
Eller annorlunda uttryckt: rent vetenskapligt kan vi konstatera att den som outtröttligt samlar alla pengar på hög tenderar att trivas sämre med livet än den som delar med sig.

Att extremt framgångsrika entreprenörer väljer att ägna andra halvlek av karriären åt välgörenhet är alltså inte så konstigt.



3) De som klivit in på arbetsmarknaden i svåra tider var mindre benägna än andra människor att ägna sig åt det som kallas "counterfactuals"; det vill säga tankar i linje med "om jag bara hade gjort si eller så så hade mitt liv sett helt annorlunda ut".

På ren svenska skulle det möjligen kunna kallas ältande.

Man kan bli rätt konstig av att älta
förlorade möjligheter i all oändlighet

Och förutom att de som framgångsrikt gjorde entré på arbetsmarknaden i svåra tider ältade tänkbara felval i mindre omfattning, så var de alltså mer benägna att vara nöjda med sitt jobb.

Man kan ju förstås fråga sig vad som kom först: jobbet eller arbetstillfredsställelsen.

Det finns ju ett samspel mellan individen och samhället.

Å ena sidan bör man har tur för att lyckas.

Men å andra sidan kan en helt oduglig hobbit sno chansen framför näsan på en. Då är det lätt att börja älta, som Gollum.

Och frågan är om det bara är av godo när man får något givet?

Kanske var det funderingar av den karaktären som låg bakom forskarna Maureen Mathews och Natalie Shooks studie om hur tacksamhet respektive känslan av att stå i skuld till andra påverkade den som fick något av någon annan.

Det visade sig att folk som har lätt för att känna tacksamhet är mindre benägna att gå omkring med känslan av att dom på något sätt blivit köpta om någon gjort dem en tjänst. Dom som var mer skeptiska  tänkte i termer av att dom blev försatta i skuld.

-  "Ha, dom där tacksamma typerna verkar vara bra godtrogna," tänker du kanske nu.

-  "Dessutom; klart man är tacksam om man har det bra!"

-  "Är man fostrad i livets hårda skola vet man att folk skaffar sig hållhakar på en när dom kan!"

Sagan om de två attityderna
Fast Mathews och Shooks studie visar är att tacksamma människor dessutom är mer proaktiva i relationer med andra - och mindre avvaktande och misstänksamma än de som undviker att hamna i "beroendeförhållanden".

Är du med? Goda nyheter för människosläktet från den senaste psykologiska forskningen (och Tolkiens Midgård):

Tillit och förtröstan vinner, medan bakslughet och misstanke skapar olycka och misär.

MEN: Vi kan ju inte helt styra över hur våra egna val samspelar med samhällets behov av våra tjänster.

Fråga bara alla som misslyckats med att bli rockstjärnor, fast dom velat.

Några forskare har faktiskt gjort det, i en studie i den allt för sällan lästa (?) Journal of Research in Music Education.

David Lee Roth, hårdrocksentreprenör:
"I am not this way, the way I am, because I'm in a band.
I'm in a band because I am this way."
Vad dom beskriver handlar i princip om det gamla socialpsykologiska fenomenet det fundamentala attributionsfelet.  

Alltså att egna framgångar beror på personlig duglighet: att man är en bra person. Medan egna misslyckanden beror på yttre omständigheter - som otur eller att folk motarbetar en.

Andras framgångar beror däremot på yttre omständigheter, som tur, men deras misslyckanden sker på grund av deras personliga oduglighet - att dom är kassa människor alltså (fritt tolkat).

Fundera på det, för det styr en hel del av hur vi ser på egna och andras prestationer.

Studien beskriver hur musiker som upplever att deras ambitionsnivå är i linje med vad dom önskar i termer av lycka och framgång tenderar att tillskriva framgången deras egna förmågor och ansträngningar, och dessutom hitta nya krafter för att repa oftare.

Men musiker som inte hade den framgång dom tyckte sig förtjäna tenderade istället att lägga skulden på samhället/managern/andra yttre omständigheter, och tappade sugen i stället.

Vilket resulterade i mindre tid i replokalen, vilket såklart inte gynnade musikerkarriären.

Världen är full av tappade sugar.

Intressant faktum: Av just den anledningen är personlighetsdragen emotionell stabilitet och samvetsgrannhet starkast förknippade med arbetsprestation. Personer som är emotionell stabila och uthålliga hanterar motgångar mera framgångsrikt än personer som är lynniga, självkritiska, och röriga.

Men om man nu råkar vara lynnig, självkritisk, och rörig är det ju svårt att bara byta personlighet (enligt uppgifter från de som försökt blir livet bara ännu mer komplicerat).

Så finns det några genvägar, om nu möjligheten till personlighetsbyte är utesluten?

Ja, forskaren Alex Wood och hans kollegor undersökte 2009 hur olika personlighetsvariabler påverkade tillfredsställelse i livet, och resultatet hittar du i tidskriften Personality and Individual Differences.

De kom fram till att en enskild komponent i större omfattning än något personlighetsdrag får betydelse för huruvida man trivs med livet. 

Det är tämligen revolutionerande, med tanke på personlighetsdragen i Big Five brukar ha mycket starka samband med en mängd områden i tillvaron, och inte bara jobbet.

Och vad det hela gällde? 

Förmågan att vara tacksam för saker.

Det vill säga: om man är lynnig, självkritisk, och rörig, men är tacksam för ljuspunkterna i tillvaron, så tenderar man att vara lyckligare än om man är lugnet självt, men har lätt för att se alla oförrätter man utsätts för.

Vad nu, är detta feelgood-bloggen helt plötsligt?

Nä. Men även om vissa sanningar är eviga kan
man behöva påminnas emellanåt
Nu är det i och för sig så att det finns en massa faktorer som man faktiskt inte kan styra över.

Som exempelvis var man föds i världen, eller liv och hälsa…

...eller arbetslöshet.

Om man är negativt drabbad kan det vara svårt att känna tacksamhet.

Men även här finns viss inspiration att hämta i forskningen. I Psychological Science, årgång 2011, kan man nämligen läsa en studie som ringar in något mycket viktigt:

Människor som förmår vidmakthålla varma och omtänksamma relationer med andra efter en omstörtande livshändelse återfinner livsglädjen snabbare och i större omfattning än människor som är kantiga och avvisande i förhållande till andra, när dom drabbas av olycka.

Så vad är slutsatsen av allt detta?


  • var schysst mot folk 
  • ta tacksamt emot hjälp när den erbjuds
  • sök efter det som berikar ditt liv och inte ditt bankkonto
  • hjälp andra människor för att du kan


Det är kanske inte hela receptet på världens bästa (arbets)liv, men det är en riktigt bra början.

Fyra fakta om den svåra konsten att leda som man lär

"Och det hände vid den tiden att från statsminister Löfven utgick ett påbud att hela Sverige skulle följa FoHMs riktlinjer.   Detta var...