Handouts från föreläsning hos Rädda Barnen

Idag har undertecknad hållit föredrag om gruppdynamik hos Rädda Barnen. Tack för mötet med en inspirerande och viktig verksamhet!

Kontakta mig för handouts!

/Andreas

Tips till karriärsurfare; om att gå från rookie till föredetting med stil

“You can’t stop the waves, but you can learn to surf”

Jon Kabat-Zinn

John Kabat-Zinn är medicinprofessor och en av grundarna till Cambridge Zen Center samt Center for Mindfulness vid University of Massachusetts Medical School.

Professorn tycks alltså mena att arbetslivet har stora likheter med surfing,  så låt oss ta hans ord på allvar.

Kanske var det precis detta som forskarna John Levine och Richard Moreland funderade på när dom utvecklade sin modell för grupputveckling - dom tyckte nämligen att andra grupputvecklingsmodeller saknade hänsyn till individuella medlemmars kreativa input.

Medarbetarens plats i en grupp kan nämligen beskrivas ur ett dynamiskt perspektiv, där individen genom sina beteenden påverkar gruppen och dess utveckling. 

Moreland och Levine beskriver medlemmens grupptillhörighet i fem faser - och att förstå dessa fem faser är till stor hjälp för dig som arbetar i eller leder grupper.

1) Prospective member - som potentiell medlem i gruppen granskas du i någon form av rekryteringsprocess. 

Grattis. Nästa vecka får du en ny kollega.

Ditt bidrag och dina kompetenser skall på ett eller annat sätt bidra till gruppens gemensamma syfte. Och du behöver på motsvarande sätt ha en uppfattning om vilket mervärde du kan bidra med. Graden av committtment - åtagande - är lågt i denna fas, och en misslyckad matchning brukar inte kosta någon part så mycket.

Men vi kan med Moreland och Levines hjälp konstatera att redan rekryteringsbeslutet i sig sätter igång en process, inte bara för den rekryterade utan också för arbetsgruppen - vem är det som skall komma ombord, och vilka effekter kommer detta att få för gruppens befintliga medlemmar?

2 New member - som nyanställd skall du utöver att göra ditt jobb socialiseras i en ny arbetsgrupp. Att identifiera och förstå skrivna och oskrivna regler, som hur praxis ser ut och vem som sitter var i fikarummet, är en större sak än man kan tro. Om gruppen har en positiv och inkluderande kultur, och den nyanställde är inställd på assimilation, brukar detta fungera väl. 

Välkommen i gänget. Det viktigaste är att du har kul och bidrar,
och du får ha vilken färg på brädan som helst (så länge den är gul).

Om man å andra sidan har en kultur som "sitter i väggarna", och som inte är orienterad mot att producera i enlighet med organisationens mål kan problem uppstå. En medarbetare som på pappret ser utmärkt ut kan möta stora problem om socialiseringsprocessen med gruppen inte fungerar. 

3) Full Member - om man som ny medlem lyckats med konststycket att bli socialiserad i gruppen (man har alltså köpt sin gula bräda och börjat bidra) så kommer nästa utmaning; att underhålla sin position i gruppen.

Ibland behövs bara en moppe och en  bräda.

Vissa gruppmedlemmar är experter på detta; dom har öga för vad som behöver sägas och göras för att hålla sig kvar i händelsernas centrum, och dom agerar aktivt för att påverka centrala beslut och processer. 

Entusiasm, förståelse för uppgiften, samt kreativa förslag brukar bidra till att individer behåller statusen som "full member", liksom en beredskap för att med jämna mellanrum aktivt bidra till att omformulera gruppens mål och rollfördelning. Flexibilitet har en direkt koppling till kreativitet, så länge det övergripande målet är tydligt.

Revirtänkande och ifrågasättande av nya idéer kan också vara beteenden som bidrar till att upprätthålla full-member-status, men dessa beteenden brukar parallellt leda till att gruppens totala kreativitet och anpassningsförmåga blir negativt påverkad.

Har du knäckt brädan? Gör inte
såhär - skaffa en ny istället!

Börjar man däremot tröttna på att bidra och på att kontinuerligt anpassa sitt rolltagande är risken stor att man som individ är på väg bort från gruppens innersta kärna.

4) Marginal Member - vid en viss punkt börjar många medarbetare att slå sig till ro med den roll de etablerat, och nöjer sig med att fortsätta på samma sätt. 

Detta behöver inte vara ett problem så länge inte omvärldens behov eller gruppens övriga besättning ändras. 

Men så fort som gruppen får nya uppgifter, eller en ny medlem gör entré och tar för sig av arbetet, så befinner sig dessa medarbetare på ett sluttande plan. I och med att dynamiken fortgår utan deras aktiva deltagande så missar dom en mängd tillfällen att bidra - och hamnar i utkanten. 

5) Ex-member - Vid en eller annan tidpunkt lämnar samtliga medlemmar sin grupp; men det kan ske på olika sätt. Det är en god idé att vara "Marginal Member" så kort tid som möjligt, eftersom man i denna fas i praktiken inte bidrar så mycket till gruppens utveckling. 

Har man tur får man lite  starthjälp i
 början, då blir det lättare sen.

Det är också en god idé att se till att upprätthålla sitt engagemang ända tills det ögonblick man lämnar gruppen. Förebilder är stora lagspelare som Henrik Larsson i Celtics, Mats Sundin i Toronto Maple Leafs.

Att å andra sidan bli en "ex-member" på grund av en konflikt är mindre bra, vare sig för medarbetaren eller för gruppen. Gruppen går vidare, men medarbetaren kommer att lämna med bitterhet, oavsett hur mycket vederbörande bidragit med under sin tid som "Full Member".

Lärdomen är alltså att följa stressprofessorns råd om att inte försöka stoppa vågen, utan istället lära sig att surfa på den.

Samt att försöka bidra och ha så roligt som möjligt under tiden.

(Att se en och annan film om surfing är garanterat också bra, även om ingen akademiker konstaterat det ännu. Den ovan skall du definitivt se i HD!)

Skyldig till självkritik; om sambandet mellan skuld, ansträngning, och ledarskap

"Pack your bags, you're going on a guilt trip".

                                 - Richard "Ditch" Brodie, Terminal Velocity

I filmen från 1994 använder Charlie Sheens rollfigur ett humoristiskt anslag för att få Natassja Kinski dit han vill.

Inga billiga poänger här.
Han har faktiskt medverkat i fler
 bra filmer än de flesta av oss.

Sjutton år senare skulle han olyckligtvis hamna i en situation där han sade upp sig och hamnade i en konflikt med sin arbetsgivare - och sade en del riktigt konstiga saker.

Mig veterligen har han inte visat några större skuldkänslor över detta.

Sheen anade förmodligen inte att hans replik från 1994 skulle ha kopplingar till organisatoriskt engagemang och ledarskap, vilket skildras av två Stanfordforskare i volym 97 av Journal of Applied Psychology, 2012.

Inte heller anade han att det finns ett samarbete mellan skuld, skam, hårt arbete, och ledarskap.

Så vad är poängen?

Jo, forskarna undersökte huruvida det fanns ett samband mellan en personlighetsmässig benägenhet att känna skuld och graden av organisatoriskt engagemang. Forskarna undersökte också om denna skuldbörda (och ett eventuellt ökat engagemang) till äventyrs hade något samband med ökad ansträngning - det vill säga om man arbetade hårdare.

Och för att skruva upp termostaten ytterligare inkluderade man benägenheten att skämmas i undersökningarna. 

Mamma! Organisationsbloggen
säger att skuldkänslor är något bra!
Säg att det är fel?!

Hur det gick? Resultaten visar att:

Skuldkänslor skapar engagmang - Människor som har en tendens att gå omkring och känna skuld har generellt ett starkare organisatoriskt engagemang än de mindre skuldtyngda. 

Skuldkänslobenägenheten har också en direkt påverkan på hur mycket mycket man anstränger sig för att lösa sina uppgifter.

Skamkänslor har inte motsvarande effekt; människor som skäms ökar inte sin ansträngning, och arbetar inte hårdare (vilket kastar ett förklarande ljus över att medarbetare som anser att chefen är pinsam inte kommer att begå några storverk).

Varför är det så? Har vi inte i ett flera andra sammanhang konstaterat att positiv psykologi är bra mycket skönare än negativ när det gäller arbetsprestation?

Jodå - det finns en massa studier som visar på vikten av positiva känslor för organisatoriskt engagemang. Men plötsligt blir det tydligt att en viss kategori medarbetare är extra känsliga för chefer som ger dom "guilt trips".

Missförstå inte resultaten. Använd dom snarare som ett redskap för att förstå varför nedlåtande beteenden faktiskt kan få vissa människor att anstränga sig lite extra.

Därmed inte sagt att alla skuldkänslor är av ondo.

Dom kan vara en viktig hjälp, exempelvis i etiska dilemman, och i andra situationer när man behöver navigera efter den egna moraliska kompassen - exempelvis finns det ju regler för vad man får säga och inte säga till andra människor, oavsett vad man tycker om dem.

Och tro mig - förmågan att följa sådana regler gör dig till en lyckligare människa, oavsett om du är en hårt arbetande organisationsmedborgare eller en Hollywoodstjärna.

Om inte annat så skulle det kunna förklara varför Stanfordforskarna också kunde konstatera att människor som var benägna att känna skuld också bedömdes vara bättre chefer.

Men den artikeln får du läsa i Forbes.

______________________________________________________________________________ 

Gillar du åttio- och nittiotalskomedier? 

Här är i så fall ett riktigt "guilty pleasure": 

Charlie Sheen i högform i Hot Shots från 1991. 

Den perfekta gruppen? Fem fakta du bör känna till om arbetsgrupper... och fiskelycka.

Inte enbart "Management by
looking like an authority"

Det finns som känt en massa faktorer som påverkar gruppers och individers fungerande i en arbetssituation.

Exempelvis arbetsgruppens ramar. I en spännande artikel (jodå!) ur tidskriften Maritime Anthropological Studies från 1988 beskriver Reginald Byron en studie på hur fiskebesättningar på shetländska båtar hanterade sin arbetssituation.

Artikeln ger många insikter. Det är nämligen så att en besättningarna arbetade i vad som kan beskrivas som en gruppdynamisk idealmiljö. Eftersom dom hade:

Det kan kosta att gå utanför ramarna
på vissa arbetsplatser.

1) En tydlig avgränsning i förhållande till omvärlden - rent fysiskt är man antingen med på båten eller inte. Frågor om lojalitet och gruppengagemang blir väldigt konkreta, och frågan om arbetsplatstid förlagd i hemmet kommer aldrig att bli ett problem. 

Och om man undrar varför lokalkontoret i ute i bushen (eller ekonomiavdelningen på plan två) verkar ha egna lojaliteter och hierarkier så kan exemplet med den isolerade fiskebesättningen ge lite input.

2) Ett tydligt mönster av ömsesidiga beroenden - uppgiften kräver många olika specialiserade förmågor som är beroende av varandra. Kaptenen, styrmannen, och besättningen behöver varandra för att åstadkomma något (i motsats till grupper där man i praktiken inte har några ömsesidiga beroenden; där består "gruppen" i princip av ett antal individer som utför parallellt arbete).

Och om man undrar varför vissa medarbetare i en grupp verkar delta när det passar dem, och vara frånvarande när dom föredrar det, kan man fundera på om dessa är individer som kör sitt eget race - och om gruppens ömsesidiga beroenden faktiskt är något som uppfattats av alla.

Kanske har nån glömt berätta om hur enskilda gruppmedlemmars beteenden påverkar övrigas prestation?

Kvantitativa mål. Ju fler/större fiskar
du drar upp, desto bättre
(för fiskaren, inte för havet)

3) En tydlig uppgift där resultatet är mätbart - ju tydligare uppgift, desto enklare och mer nödvändigt är det för gruppen att organisera sig sig i förhållande till den. 

Om arbetsgruppen saknar tydliga och nedbrytbara mål kan det bero på många olika saker. Uppgiften vara motstridig, och gruppen kan ha intressekonflikter - nån kanske vill pilka abborre en solig vinterdag, och en annan vill fånga hummer med tina.

Eller så har man helt enkelt nöjt sig med att enas om att man skall fiska, så att man slipper allt ståhej med att bestämma precis vad det är som skall fiskas, och hur mycket.

4) En tydlig avgränsning i tid, med en orubblig deadline - ett arbetspass för besättningen på en fiskekutter börjar vanligen med att man stävar ut i vargtimmen. Fångstens karaktär gör att man snabbast möjligt försöker ta sig tillbaks till hamn för att sälja den. Även med kylrum är varje timme mellan fångst och försäljning något som påverkar värdet på den last man bär med sig hem.


Om arbetsgruppen - eller enskilda medlemmar - har möjlighet att tänja på uppdraget i tid så blir gruppens ramar otydliga.

En besättningsmedlem på en fiskebåt kan knappast säga:
 -"Jag har inte dragit upp några torskar idag... fast det löser sig. Jag tar med mig ett kilo räkor till imorgon!".  

Men så går det att göra i många andra arbetsgrupper (om man nu utgår från att det gäller en sen rapport, och inte ett kilo prima västkusträkor som skulle inhandlats till personalfesten).

5) Det finns alltid en person på fiskebåten som är ytterst ansvarig. Och i exemplet med de shetländska fiskarna är det intressant nog så att skepparen på båten inte är majoritetsägare i fartyget/produktionsmedlen (om så är fallet uppstår en auktoritet byggd på materiellt ägarskap).

Skepparen kan därmed inte åberopa auktoritet baserat på ägande av produktionsmedel eller traditionella hierarkier. Istället måste man ta sociala hänsyn (inte minst beroende på att samhället som båtarna utgår från har 800 invånare, och den som missköter sig inte lär komma undan med det).

Alltså krävs helt andra beteenden för att motivera och samordna besättningens medlemmar - som alla är delägare i båten i samma omfattning:

• Beslut som maximerar resultatet för besättningen
• Framgångsrika förhandlingar och medlande mellan olika intressen (i de flesta grupper finns nån som vill fiska abborre, och nån som vill fiska hummer) 
• Samt att se till att alla gruppmedlemmar upplever sig ha inflytande över beslutsprocessen 

är framgångsbeteenden för den som vill bli kapten på en samägd fiskekutter... och för den som vill lyckas med sitt ledarskap i många andra sammanhang.

Läser du hela artikeln får du dessutom veta hur en framgångsrik kapten på besättningarna använder begreppet tur för att hantera med- och motgångar i gruppens prestation - Ibland har man en bra dag med fisket, och ibland är det någon annan som drar upp storfångsten.

Då gäller det att kunna hantera besvikelse och tendenser till skuldbeläggande på ett någorlunda smidigt sätt:

Och kanske kan det förhållningssättet vara till nytta på andra ställen än i fiskebåten?