tisdag 26 mars 2013

Dom som inte är som vi är värdelösa

Om nån annan är dålig måste
ju jag vara bra?

Om fördomar och självkänsla i din organisation


I och med ökad mångfald arbetar många stora organisationer aktivt med likabehandlingsarbete, och därmed också för att förebygga och motverka fördomar.

Och den som på allvar intresserar sig för området kan med fördel läsa Gordon Allports bok The Nature of Prejudice.

I och för sig är det sextio år sedan den publicerades, men den tar upp allt ifrån personlighetsmässiga aspekter av fördomsfullhet till gruppdynamiska och kognitiva aspekter. Den har blivit ett standardverk inom socialpsykologin gällande att förstå och hantera fenomenet fördomar.

Fördomar är för övrigt en central del av hur folk konstruerar sin sociala identitet, ofta med den föga förvånande slutsatsen att man själv är bättre än de man jämför med.

Så om man skulle hävda att Allports teorier är mossiga är det kanske så att man själv har vinster av att lyfta fram sina egna kunskaper om fördomar som mer moderna.

Eller så har man större koll än Allport. Fast det finns ärligt talat ganska få forskare inom området idag som har Allports bredd; ofta fokuserar man på enstaka sorters fördomar inom ett visst område, eller på ett visst tema.

I värsta fall resulterar det begränsade perspektivet i grovt förenklade - eller rent felaktiga - förklaringsmodeller. Så om du hör någon hävda tvärsäkert att fördomar bara beror på en enda anledning, kan du påminna dem om detta citat från Allport:

Typiskt. Vi som hoppades på en final solution i fördomsfrågan.
Risken är förstås att du trampar din samtalspartner på tårna. Fördomar är nämligen känsliga grejer, som är kopplade till den egna självkänslan.

En kollega till Allport, Morris Rosenberg, tog sig för att studera det närliggande fenomenet social självkänsla. Och han noterade att nedåtriktade jämförelser (som fördomar) frodas mest i grupper där man inte är riktigt säker på sitt eget sociala värde.

Hänger du med? Människor som gör sociala jämförelser nedåt ("Gruppen X är full av knasbollar") upplever stärkt självkänsla, medan människor som gör sociala jämförelser uppåt ("Gruppen Y är full av smarta typer") inte får samma positiva effekt när det gäller den egna självkänslan.

Å andra sidan tycks dom senare ha en bättre självkänsla från början; Rosenberg noterade att människor med hög status i ett visst sammanhang sällan gick omkring och gjorde nedåtriktade sociala jämförelser (för en närmare beskrivning av hur man kan definiera och kvantifiera social självkänsla, se denna länk).

President Obama sitter med andra ord förmodligen inte och rackar ner på alla som är "mindre smarta" än han själv på fikarasten, istället lyfter han sannolikt fram goda förebilder när han jämför sig med andra.

Om man skall tro Rosenberg alltså.

...och så hade klant-Kerry glömt sina whiteboardpennor!
Men smart som jag är hade jag presidentpennorna med...
Slutsats? Om man känner sig lite osäker på sitt eget värde som medarbetare är det oslagbart om man kan peka ut en annan yrkeskategori/grupp av människor som varande riktiga sopor och en fara för verksamhetens framtid. 

Man känner ju sig så mycket mer värd själv då.

Varje chef som varit med om ovanstående vet också att det sällan leder till några konstruktiva resultat att peka ut vem som är mest värdelös i en organisation.

Så även om man kan bli frustrerad över att folk går omkring med fördomar, är utmaningen alltså inte att peka ut vilken grupp av människor som verkligen är de värsta missdådarna, utan snarare att behandla alla människor med samma grundläggande respekt (vilket per automatik inkluderar folk med fördomar, även om man skulle tycka att dom är missdådare).

Om du läser nästa inlägg får du reda på varför du kan förvärra tillståndet om du väljer att ta i med hårdhandskarna när du skall motarbeta fördomar. Måste-läsning för alla som vill bidra till en bättre organisation - och en bättre värld!

torsdag 14 mars 2013

Därför bör du läsa Mats Alvesson


En av världens mera namnkunniga organisationsforskare är Mats Alvesson, professor vid Ekonomihögskolan i Lund.

Hans produktion är så omfattande att de flesta förmodligen har svårt att hålla jämna steg med honom även som läsare av vetenskapligt material; han har 78 listade publikationer på sin presentationssida vid Lunds Universitet, 425 träffar i Lunds Universitets databas/EBSCO, och ca 6780 träffar i Google Scholar då detta skrivs.

Alvesson är en modern företrädare för det som kallas för kritisk teori. Vetenskapen är med detta perspektiv ett instrument för att förstå och tolka ett fenomen i förhållande till den omgivande samhällsutvecklingen, även ur värderingsmässig ståndpunkt.
Analogi till organisationsforskning - vilket perspektiv har du? 

Mycket förenklat: om din akvariefisk inte verkar riktigt kry, så är det ju klokt att inte bara titta på fisken i sig, utan att även fundera på hur vattnet påverkar fisken (och vice versa).

Samt möjligen också begrunda varför du har akvariefiskar.

Alvesson beskriver alltså organisatoriska beteenden, deras bakomliggande principer i förhållande till det omgivande samhället, samt vad dessa beteenden och principer säger om samhället i sig.

Är du med så långt?

Motståndare till denna vetenskapsteoretiska ansats brukar invända att det den bland annat ger utrymme för tendentiösa tolkningar, samt förutsätter mycket stora datamängder.

Man skulle kunna likna Alvesson med en mycket begåvad och
produktiv kallskänk (vid det akademiska smörgåsbordet).
Och så kan man ju tycka. Men Alvesson är inte någon random A-student som precis fallit för Frankfurtskolan, och som stridslystet vägrar lära sig statistik av ideologiska skäl.

Tvärt om har han mer på fötterna än de flesta när det gäller vetenskapliga kvalifikationer.  Undertecknad gissar att många blir lätt avskräckta av hans produktivitet i sig - det kan ju kännas lite mäktigt att försöka få en övergripande bild av tankegångarna hos en person som har 58 (!) titlar på adlibris.se.

En balanserad epistemologisk diet:
1/3 positivism, 1/3 hermeneutik, 1/3 fenomenologi

Men om vi utgår från att världen är ett smörgåsbord av spännande tankar och kunskaper, och att det är upp till var och en att försöka fylla sin tallrik med de absolut mest intressanta och matnyttiga slutsatserna, så kan Alvessons forskning bidra till en nyanserad förståelse av hur ledarskap och organisationer fungerar.

Med organisationsforskning är det nämligen i någon mån som med kosthållning;  om man bara använder en enda modell för förståelse så riskerar man att bli intellektuellt och akademiskt felnärd, vilket i sin tur kan leda till bristsjukdomar som överkänslighet för kritik och oförmåga till att ta andra perspektiv än det man själv föredrar.

Med det sagt tittar vi på tre av Alvessons alster som kan bidra till att vidga vårt perspektiv gällande arbete i organisationer:

Jobbar du med organisationskonsultation, som köpare eller leverantör? 

Då bör du läsa artikeln Identity Work in Consultancy Projects: Ambiguity and Distribution of Credit and Blame. 

Texten behandlar hur framgångar och misslyckanden tar sig uttryck i konsult-klientrelationen, samt hur parterna agerar i relationen för att stärka sina positioner i förhållande till sin motpart.

Big deal, tycker du kanske.

Det viktiga är ju att ha leverera god projektkvalitet.

Men Alvesson har några stora poänger; på grund av inneboende osäkerheter och bristande kommunikation finns det ofta en stor mängd (latent) risk i ett konsultprojekt, oavsett hur väl man hanterar risk.

Poängen i artikeln är att fel och brister i ovanstående projekt i allmänhet skylls på "den andre". Det vill säga konsulterna är benägna att skylla eventuella misslyckanden i sina uppdrag på brister hos kunden, och kunderna tenderar att använda konsulterna som syndabockar.

Alvesson går in på fler nyanser av ovanstående i texten. Om du orkar med en kritisk granskning kan du få ett och annat intressant uppslag.

Är du intresserad av att jobba på ett smart sätt (och vem är inte det)?

Då bör du läsa artikeln Stupidity-Based Theory of Organizations från novembernumret av Journal of Management Studies.

I artikeln lanserar författarna begreppet functional stupidity, möjligen till stor glädje för alla oss som någon gång gör korkade saker på jobbet (själv fick jag häromkvällen be en kollega om hjälp med att forcera inkastet till pappersåtervinningen).

Men i ärlighetens namn är det inte främst misslyckanden på återvinningsfronten som avses med begreppet funktionell dumhet.

I stället åsyftas ett tillstånd där organisationen aktivt främjar frånvaron av reflektion kring organisationens syften och mål:

Enligt Alvesson finns det vissa vinster med
 medarbetare som inte tänker så mycket, utan
bara gör det som skall göras.

Det låter bekant på något sätt.

"Functional stupidity is organizationally-supported lack of reflexivity, substantive reasoning, and justification."


Kanske har någon av Organisationsbloggens livserfarna läsare upplevt en kickoff, hämmad av någon kritiskt lagd figur som suttit i något hörn och haft invändningar gällande arbetsgivarens dunkla syften och mål med alla övningar, och därefter (kanske senare på kvällen, efter en bättre middag) lagt ut texten kring varför man går till det här j***a jobbet överhuvudtaget.

Not only functional, but intentional stupidity?
När man processleder organisationsutveckling brukar man ganska snart identifiera dessa kritiska figurer. Dessutom lär man sig att på olika sätt ta tillvara deras invändningar (som kan vara synnerligen relevanta, även om dom inte nödvändigtvis bidrar till den esprit de corps som bör vara ett av resultaten av en kickoff).

Som den kunskapsteoretiker han är resonerar alltså Alvesson kring för- och nackdelar med brist på kritisk reflektion i organisatoriska sammanhang, och han gör en mycket initierad genomgång av hur olika definitioner av hur kunskap och reflektion gestaltas i olika organisatoriska kontexter.

Artikeln är läsvärd för den som intresserar sig för organisatoriskt beteende, reflektion, och lärande. Om man läser den på rätt sätt illustrerar den dessutom vikten av att blanda aktivt handlande med kritiskt reflektion, för att prestera och trivas med vad man gör på lång sikt.

Dessutom kan texten kasta ett förklarande ljus över olika hot och möjligheter med att förlägga sin kickoff till Laserdome, om man råkar leda en grupp postmodernistiska forskare (i den mån detta nu är möjligt).


Sköter du ditt professionella varumärke?

Det sista och viktigaste tipset gällande Alvessons produktion rör boken Tomhetens Triumf som kom ut 2006, nu åter aktuell i samband med den engelskspråkiga utgåvan. 

Här beskriver författaren hur utbildning och kunskap förlorar sitt värde i takt med att allt fler utbildningar får akademisk status - men också hur en ökande betoning på yta och ett minskande intresse för innehåll i dagens organisationsklimat skapar en tilltagande känsla av tomhet och osäkerhet, när professionella aktörer i allt större omfattning pyntar utanpåverket, fast det i själva verket är innehållet som räknas - både när det gäller människor och de tjänster dom utför.

Undertecknad kan dessutom dra direkta kopplingar till utmaningen i att bedöma kvalifikationer på arbetsmarknaden idag, när till och med arbetsförmedlingen och fackförbund håller kurser i personal brand management (alltså hur du presenterar ditt CV).

Även konsultbranschen får sig en släng av den Alvessonska sleven, i viss mån med koppling till artikeln om credit and blame som beskrivs ovan. Men kritiken är inte utan poänger, och som vanligt är det på många sätt mer givande att lyssna på någon som tänker annorlunda, än att bara prata med sina likasinnade.

Om du inte vill köpa boken Tomhetens Triumf kan du börja med att ta del av en föreläsning från Malmö Högskola med Mats Alvesson här:

Med Mats Alvessons hjälp landar undertecknad i slutsatsen att du presterar och trivs som bäst när du lyckas kombinera handlande och reflektion på jobbet. 

Och om den tanken tilltalar dig kan du göra som 17744 (!) forskare och hämta inspiration i Donald Schöns klassiker The Reflective Practitioner - en bra sammanfattning hittar du här.

Quite possibly den bästa vägledning man kan hitta för arbetande människor när det gäller att hantera både krav på produktivitet, en önskan om eget lärande, och en omvärld i snabb förändring.

Har du tid att inte läsa den boken?

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/flera-utmaningar-for-svenska-hogskolan_8749350.svd?sidan=2




Fyra fakta om den svåra konsten att leda som man lär

"Och det hände vid den tiden att från statsminister Löfven utgick ett påbud att hela Sverige skulle följa FoHMs riktlinjer.   Detta var...