fredag 8 april 2016

En kärleksrelation till jobbet? Om employee engagement

Ett jobb kan vara som en kärleksrelation:

Med rätt jobb kan du utvecklas enormt...

...med fel jobb kan du bli en mycket bitter människa

På ett nytt jobb tänker du att allt skall bli mycket bättre den här gången...

...vardagen infinner sig alltid - och efter att ha varit med en stund kanske du är glad att du överhuvud taget har ett jobb att gå till

Du kan vara överdrivet engagerad i ditt arbete (och fara illa av det)...

...du kan förhålla dig mycket opersonligt till ditt arbete (och fara illa av det)

Folk som  man har ett jobb önskar att dom fick vara lediga mer...

...folk som blir av med jobbet inser att det kanske inte var så dåligt trots allt

Kort sagt - relationer kan vara komplicerade, till och med den du har till din yrkesroll.

Hur kan det vara så svårt för folk att vara lagom engagerade - alltså, jobba så mycket att dom bidrar och utvecklas på sina arbetsplatser, men utan att bli utbrända eller förtäras av likgiltighet?

Precis den frågan adresserade Willam Kahn och hans kollegor i en studie sam genomfördes redan i slutet av 1980-talet.

Till att börja med konstaterade Kahn att det finns inslag av både personligt engagemang och personligt avståndstagande mellan varje medarbetare och arbetsgivare.

Ungefär som i kärleksförhållandet alltså.

Å ena sidan vill du kanske gå "all in" med din partner,  och vara ett ”vi”, men samtidigt har du dina egna behov, och vill vara ett ”jag”.

-”Aha”, tänker du kanske nu. ”Nu vet jag vart det här barkar”.

-”Nu kommer psykologen att prata om behovet av mer ’jag’ och mindre ’vi’”, (eller tvärt om, beroende på om du gillar ditt jobb/din partner eller ej).

Men så enkelt är det inte.

Enligt Kahn och hans föregångare hanterar vi två oberoende dimensioner samtidigt i alla våra roller: personligt engagemang och personligt avståndstagande.

Är du med?

Det är alltså två processer som pågår samtidigt och oberoende av varandra.

Lite som gasen och bromsen på bilen, alltså.

Människors arbetsrelationer liknar bilkörning:
vissa är bra på att gasa (och behöver lära sig att bromsa)
andra är bra på att bromsa (och behöver lära sig att gasa)

Såhär är det dessvärre med mentala processer: två stycken är exakt dubbelt så många som folk i allmänhet trivs med att hantera samtidigt.

Precis som att det är svårt att gasa och bromsa samtidigt, är det svårt att öka och minska sitt engagemang samtidigt.  

Och om man inte tänker sig för händer det lätt att man gör det ena för mycket och det andra för lite.

De goda nyheterna är att balanserade människor med koll på sitt känsloliv och sina egna behov har lättare att moderera sina relationer till sitt jobb.

De dåliga nyheterna är att om man är:
  • känslomässigt tilltufsad
  • oerfaren och saknar koll på sina egna behov
  • har en osäker anställning där kortsiktighet premieras 
  • eller bara har auktoritetsproblem i största allmänhet 
så blir det svårare att upprätthålla en fungerande balans mellan engagemang och avståndstagande i sin yrkesroll.

Och det är klart, inte heller underlättas engagemanget om man har en arbetsgivare som jäklas med en.



Konsten uttrycker det bäst: 

"För hur nära är nära? Och hur långt är långt ifrån?

Var ligger mitten?Hur långt ifrån långt? 
Hur långt kan det gå?"

Ok, så vad kännetecknar de två dimensionerna?


Personligt engagemang:


Personligt engagemang känns som flow
  • Social, intellektuell, och känslomässig ömsesidighet
  • Involvering
  • Flow
  • Mindfulness
  • Inre motivation
  • Kreativitet
  • Känslomässigt uttryck
  • Autenticitet
  • Lekfullhet

Personligt avståndstagande:
  • Social, mental, och känslomässig neutralitet
  • Avståndstagande, objektivitet
  • Formellt förhållningssätt
  • Byråkrati
  • Opersonlig
  • Döljande av tankar och känslor
  • självkontroll



Klart så långt?

Varje människa har två parallella processer, en för att engagera sig i jobbet, och en för att begränsa sitt engagemang.

Förhållandet mellan engagemang och avståndstagande är inte nödvändigtvis korrelerat; mer av det ena betyder inte alltid att man har mindre av det andra.

Båda behövs.

Och båda kan användas för mycket – eller för lite.

___________________________________


Kahn, William A: Psychological Conditions of Personal Engagement and Disengagement at Work Academy of Management Journal; Dec 1990; 33, 4; ProQuest Central pg. 692

___________________________________


Bilder från frukostseminariet om Employee Engagement på Malmö Live, 8/4 2016 - tack till alla er som deltog!


Fyra fakta om den svåra konsten att leda som man lär

"Och det hände vid den tiden att från statsminister Löfven utgick ett påbud att hela Sverige skulle följa FoHMs riktlinjer.   Detta var...