Viktig läsning för dig som är Brian Moynihan, CEO på Bank of America

Du är alltså CEO (VD, på vanlig svenska) för Bank of America, nummer nio på Fortune-500 listan.

Du har säkert en hel del att tänka på i dessa dagar. Du är förmodligen lättad över dagens nyhet att Warren Buffet, legendarisk finansman, investerat fem miljarder dollar i din verksamhet (visste du förresten att fem miljarder dollar ungefär motsvarar Rwandas BNP för 2009?).

Olyckligtvis gjorde ju din bank en förlust på 8,8 miljarder bara under andra kvartalet i år, så Buffets investering räcker inte hela vägen. Både hushållen och staten har en mycket hög belåning – och det är lönsamt att låna ut mycket pengar... så länge som kunderna kan betala. Man vet ju inte vilka förluster som väntar runt hörnet.

”Nåja”, tänker du kanske. ”Jag har ju i all fall en god uppfattning om mina chefers förmåga att balansera mellan risktagande och återhållsamhet i sitt sätt att leda verksamheten”.

Tyvärr finns det en betydande risk för att du har fel. Du märker förmodligen inte av dina enskilda beslutsfattares riskbenägenhet förrän det är för sent – eller åtminstone inte förrän beslutsfattarens dysfunktionella beteenden blivit ett så stort problem att pengar och personal drabbas.

Om du å andra sidan inte leder Bank of America, utan har sökt dig till bloggen som vanlig anställd så ser du förmodligen tecknen på dysfunktionellt beteende hos dina chefer mycket tidigare. Men sannolikt är det också så att din uppfattning inte delas av de beslutsfattare som sitter högst upp i organisationen.

Hur kan vi veta att det förhåller sig såhär?

Jo, i en spännande studie av ett Fortune-500 företag granskade man* hur chefer bedömdes av både kollegor, medarbetare och överordnade. Syftet var att identifiera urspårningstendenser hos deltagarna; beteenden som kan vara positiva under optimala förhållanden (som smekmånadsfasen när du är på nytt jobb), men som blir till direkta problem när vardagen gör sig påmind (som när chefen ber en jobba över precis när man skall hämta på dagis. Eller, kan man förmoda, när värdet på ens egenhändigt förvaltade aktiefond går ned med 30% på en vecka och börsen är i fritt fall).

I studien kategoriserades dysfunktionella beteenden enligt följande:

Arrogans – när självsäkerhet övergår i en aggressivt självgod uppfattning, där att alla andra har fel

Överdriven försiktighet - när försiktighet övergår i en oförmåga att fatta beslut

Ombytlighet – att ha ett starkt känslomässigt engagemang som dock tenderar växla från positivt till negativt på mycket kort tid

Skepticism – när ett kritiskt förhållningssätt övergår i misstänksamhet och en oförmåga att engagera sig

Resultaten i denna studie visar att både arrogans och överdriven försiktighet förekom hos mellancheferna, men bara om man frågade deras kollegor och underställda. Om man istället frågade deras högsta chefer så hade dessa inte noterat sådana beteenden i någon större omfattning.

Det tycks alltså som att personer med dysfunktionella beteenden – exempelvis chefer med påtagligt narcissistiska drag – ofta har tillräckligt med förstånd för att mörka dessa i kontakten med sina överordnade. Att slappna av och oavsiktligt ”avslöja sig” är något som sker i förhållande till kollegor och medarbetare, snarare än när man sitter i möte med chefen.

Kanske är det också så att ett visst mått av självsäkerhet – kanske till och med ett ganska stort sådant – är uppskattat hos den högsta ledningen. Åtminstone i ett amerikanskt Fortune-500 företag. Vem uppskattar inte en djärv affärsområdeschef... tills det blir uppenbart att vederbörande har skrämt bort både kunder och nyckelpersoner?

Överdriven försiktighet tycks vara ett beteende som i viss mån följer samma mönster. Den högsta ledningen kan i vissa fall identifiera detta beteende, men inte på samma sätt som kollegor och medarbetare i organisationen. En överdrivet försiktig general kan alltså länge framstå som en ganska klok person i den högsta ledningens ögon, ända tills det blir uppenbart att inget blir gjort.

Man får hoppas att du, käre Brian T. Moynihan, har orkat läsa ända hit. Kanske vågar man också hoppas att du tar dig tid att inventera din ledningsgrupp med hänsyn till ovanstående. För du vet - vi svenska småsparare håller tummarna för din skull!

* Individual Differences in Leadership Derailment: Paper presented at the 19th Annual Conference of the Society for Industrial and Organizational Psychology
Chicago, Illinois April 2, 2004 Länk