måndag 6 februari 2012

Hemligheten bakom snabbt, billigt, och bra

Låt säga att du vill sjösätta ett storskaligt kulturprojekt.

Eller sälja prefabricerade modulhus till förhoppningsfulla barnfamiljer.

Eller, för den delen; sälja varmkorv utanför the Metropolitan Museum i New York.

Eller om vi vänder på steken; låt oss säga att du är intresserad av att köpa något av ovanstående. Då har du tre variabler att ta ställning till - och du kan aldrig prioritera mer än två av dem.

"Lost time is never found again" (Benjamin Franklin).
Den första variabeln är TID. Byggprojekt skall vara korta - kulturprojekt skall vara långa. Ett mer långtgående kulturprojekt än något annat kommer att ha en uppsida i varje upphandling (i det aktuella fallet höll man ut i i tre (!) månader).

Kvalitetskost?
Den andra variabeln är PRIS. Kan du pressa priset i förhållande till din konkurrent så väljer alla förhoppningsfulla (och högt belånade) barnfamiljer att köpa ditt modulhus.  Allt medan din konkurrent köper virke till överpris och kör omkring i dyra firmabilar. Och undrar varför lönsamheten uteblir, trots omsättningen.

Den tredje variabeln är KVALITET. Om du ser till att din hot dog är godare än alla andras - kanske tack vare din hemgjorda mayo, och det delikata nyrostade brödet - så kommer folk att vallfärda till just din korvlåda.

Men nu kommer vi till projekttriangelns järnlag:

Av ovanstående tre områden kan du aldrig prioritera mer än två i taget.

Att på bästa tid göra något till ett lågt pris, med toppkvalitet är nämligen teoretiskt omöjligt. 

Man måste helt enkelt göra avkall på något. Någonstans, på något sätt, uppstår alltid en kostnad som någon måste hantera.

En kostnad i tid, pris, eller kvalitet. Och den som får ta kostnaden kan vara säljaren... eller köparen.

Snabbt och bra blir dyrt,

billigt och bra tar tid,

billigt och snabbt blir dåligt.

Stackars skattebetalare, om det gäller havererade politiska projekt.

Och stackars förhoppningsfulla barnfamiljer, om det gäller fuskbyggen (men lyckliga teveproducenter som kan göra prima underhållning av hela spektaklet).

Vad har du för nytta av att veta ovanstående? Jo, om du befinner dig i en leverantörsroll, oavsett vad det är du skall utföra, så tjänar du på att ha klargjort dina prioriteringar avseende tid, pris, och kvalitet.

Aldrig alla tre samtidigt. I värsta fall blir det dyrt, dåligt, och försenat.

Och minst lika viktigt: om du är beställare av projekt, se till att din leverantör har klara prioriteringar. En leverantör som lovar billigt guld och gröna skogar, med leverans redan imorgon, har inte gjort sin hemläxa.

Men det är DU som kommer att få ta smällen när leverantören upptäcker att det inte är möjligt att leverera i enlighet med drömscenariot.

Och som vi alla vet gör sig sådana smällar bättre i Byggfällan än i vår egen plånbok.


http://www.svd.se/kultur/palatsets-fiasko-utreds-av-stockholms-stad_6827857.svd

2 kommentarer:

  1. Intressant Andreas, men har inte det där ställts på huvudet de senaste åren. Om vi tar urvalsscreening med beåvningstest över internet tex:
    Bättre kvalitet än cv-screening, telefonintervjuer etc i betydelsen träffsäkerhet.
    Snabbare processer från ax till limpa eftersom det hela är automatiserat.
    Och billigare eftersom hela processen kan skötas av ett applicant tracking system, dvs färre mantimmar.
    Henric Karlsson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Henric, och tack för att du tar upp diskussionen! Den är egentligen värd ett blogginlägg i sig... eller en avhandling!

      I alla fall så tror jag att principen om snabbt, billigt, och bra gäller även likvärdiga tjänster inom urvalsscreening.

      Men jag tror också att just urvalsbranschen fortfarande befinner sig i en fas där marknadslandskapet ritas om helt.

      Om vi jämför med affärsprocesser exempelvis. För tjugofem år sedan fanns allmänt accepterade principer om hur sådana skulle se ut, olika för olika branscher - marknadsanalys, produktutveckling, produktionsplanering, marknadsföring, och distribution. Samt en ekonomistyrning i form av mer eller mindre datoriserade ekomomiavdelningar där man satt och jämförde olika nyckeltal med varandra.

      Sen hände något - den digitala revolutionen! Michael Hammer skrev sin banbrytande artikel i HBR med titeln "Reenginering Work: Don't Automate, Obliterate" (fulltext finns på http://www.ekof.bg.ac.rs/nastava/strategijski_m/2011/eseji/Reengineering%20Work%20by%20Hammer.pdf) där han beskriver hur affärsprocesser med datoriserade system kan inte bara effektiviseras utan helt omdesignas för att optimeras med fokus på maiximal avkastning.

      Givetvis hade Hammer rätt (detta var 1990!) och under de senaste 22 åren har affärssystem som SAP, Oracle och ett fåtal andra kommit att dominera marknaden helt.

      Problemet (tror jag) är att urvalsbranschen fortfarande inte utnyttjat denna tekniska potential helt och hållet. Hos min förra arbetsgivare är man definitivt i framkant, och gör precis det du beskriver ovan - men det finns fortfarande en mängd marknadsaktörer som löser urvalsprocesserna "the old way", det vill säga med beprövade metoder.

      Detta får konsekvensen att även kunderna på urvalsmarknaden är osäkra på vad dom kan förvänta sig av sina leverantörer. Och att vissa kunder, trots att automatiserade processer är överlägsna inom vissa områden, hellre väljer gamla beprövade metoder som dom känner till framför nya och svårgripbara processer som till synes saknar några av de gamla "måstena" inom urval (som CV-granskning och referenstagning).

      Om jag tillåter mig att spana in i framtiden så tror jag att nyckelkompetensen inom urvalsprocesser kommer att bli precis det som du beskriver ovan, med det lilla tillägget att kompetensen inom multivariat analys kommer att bli ÄNNU viktigare.

      Och att den leverantör som lyckas utveckla och integrera urvalssystem med affärssystemen helt och fullt (inte bara HR-modulerna där man lite försiktigt integrerar urvalsplattformar med rekryteringssystem) kommer att äga marknaden.

      Det finns ett par hinder på vägen; exempelvis att SAP och Oracle är så dominanta inom branschen, och att deras system nästintill kommit att styra kundernas processer istället för att som Hammer menade optimera processerna i sig.

      Men tänk bara; att sätta upp ett urvalssystem med full integrering i förhållande till affärsdrivande processer (snacka om kravprofilering) samtidigt som man har full integrering med sociala nätverk som Facebook och Linkedin.

      Det skulle förvisso inte bli billigt att utveckla - men det skulle bli blixtrande snabbt och så inihe*vete bra. Och psykometrisk metodik för ovanstående har ju funnits i många decennier redan, men den har huvudsakligen varit förbehållen akademiskt verksamma forskare. Samt sådana som du och jag :-)

      Frågan är bara vem som lyckas genomföra ovanstående först?

      Radera

Fyra fakta om den svåra konsten att leda som man lär

"Och det hände vid den tiden att från statsminister Löfven utgick ett påbud att hela Sverige skulle följa FoHMs riktlinjer.   Detta var...