 |
| Nej, detta är INTE Bloninbellas blogg. |
Ämnet i sig har ganska låg status och få "seriösa" forskare ägnar sig åt det.
Det finns undantag, som den kompetente kollegan Samuel West som bland annat skrivit boken Konsten att vara kåt på jobbet.
Boken är bra, så den bör läsas. Fast Wests forskning handlar i ärlighetens namn om kreativitet och arbetsglädje, inte om kärlek.
Kan man dock acceptera reduktionen av kärlek till ren sexualitet finns en hel del komiska fynd att göra; som denna amerikanska studie där man konstaterar en tydlig korrelation mellan sexuell aktivitet och begåvningsnivå i en studie gjort på amerikanska tonåringar.
Nu kanske du tänker att dom smartaste får ligga mest.
 |
| Kurvlinjärt samband, längst till höger. |
När vi nu omvärderat begåvning samt begrundat vår egen tonårstid kan vi lämna den amerikanska spetsforskningen därhän. Låt oss titta på några rön med koppling till organisation och prestation, vilket ju som bekant är så mycket mer spännande än sex.
En forskare som heter Francesco Alberoni* har nämligen beskrivit kärleken på ett sätt som gör att vi lätt kan förstå hur den utmanar våra relationer på jobbet:
"At a certain point in their lives, two people begin to undergo a change; they are suddenly willing to detach themselves from their previous love objects and relationships in order to create their own private community of two. This entails their entering into the fluid and highly creative ignition phase (or nascent state) of love, wherein they identify totally with each other and tend to fuse together. In such a way, they start to constitute an “us”—a tiny collectivity highly charged with solidarity... "
Notera kopplingen till kreativitet, by the way. Sällan är man så fri, kapabel, och oberoende som när man är nykär. Bistert nog illustrerar beskrivningen också det dilemma som många nykära par möter om dom samtidigt befinner sig i relationen chef-medarbetare.
Från att ha tillhört två olika organisatoriska nivåer, med skilda lojaliteter och informationsunderlag, smälter det förälskade paret så att säga ihop. Tillsammans har dom alla möjligheter om dom bara kopplar loss sina gamla relationer och väljer varandra.
Konsekvenserna är givna; av lojalitetsskäl delar den ena halvan allt det viktiga med den andra - och plötsligt så vet medarbetaren/partnern mer än vissa chefer på andra avdelningar.
Sånt är svårt/tråkigt att hålla tyst med i fikarummet. Man hamnar utanför.
Eller så berättar den ena halvan inte om allt det viktiga för den andra - vilket kan leda till tvivel, tvehågsenhet, och en trilskande partner som undrar varför man helt plötsligt har en massa hemligheter för varandra om det nu är riktig kärlek och allt.
Oavsett vilken av ovanstående två alternativ som paret väljer så är det detsamma i omgivningens ögon - eftersom medarbetarna runt omkring inte vet vad kärleksparet delar och inte.
Många är de som efter att ha blivit ihop med chefen kommit fram till att det plötsligt är ganska ensamt på jobbet, fast man har precis samma kollegor som innan. En tråkig situation som är svår att rå på med annat än förflyttning.
Men bortsett från just chefs-medarbetarrelationen så finns det inga anledningar till att hålla igen med kärlek på jobbet. Lyssna bara på Alberonis beskrivning av kärlekens potential för de som möter den tllsammans:
"The liberated energy of love is transformed back into structures—a new home, new friends, and a new conception of life and the world."
Man kan bli kär, bara av att läsa det.
Kanske läge att gå ut på lunchen och köpa en ros till ditt hjärtas utvalda?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar