Är du individuell eller social? Om att stå för sin sak eller falla för grupptrycket

Alternativ A är rätt, men bara om alla håller med

I ett berömt experiment fick försökspersoner på en bild peka ut vilket av tre streck till höger som var lika långt som strecket till vänster (fortsätt läs, detta handlar inte om streck egentligen, utan om hur du anpassar dig till grupptryck).

Uppgiften är enkel, säger du kanske. Vem som helst kan ju se att det är alternativ A i bilden som stämmer.

Problemet är bara att när försökspersonen får besvara frågan i experimentet tillsammans med en mängd andra deltagare, så kommer försökspersonen att i allt större utsträckning välja samma alternativ som övriga deltagare, även om alternativet uppenbarligen är fel.

Vi tar det igen. Även om A är rätt, så kommer försökspersonen sannolikt att säga att alternativ B är identiskt med strecket till vänster, om alla andra säger det.

Titta på videon och lägg särskilt märke till ansiktsuttrycket hos försökspersonen som hör alla andra deltagare säga "1" eller "3", fast svaret uppenbarligen är "2".

Första gången ser han förvånad ut, därefter frustrerad, drar lite på munnen, ändrar intonation i förhållande till alla andra svarande - och går emot gruppens uppfattning.

Andra gången ser han ut att tänka efter - varpå han med neutralt tonfall väljer att följa gruppens uppfattning. Som är helt uppåt väggarna.

Backa nu bandet till när du som tjugoåring blev accepterad av en grupp som du gärna ville vara en del av.

• Kanske hade du sökt dig till polisen, för att göra samhället till en bättre plats för oss alla.

• Eller så var du en ung och utblottad pakistanier, inbjuden av en äldre man till att delta i ett seminarium om Sharia-lagar.

• Eller så var du ung och arg, och på ditt första möte med kamraterna i nationalsocialistisk front.

Oavsett vilket var oddsen stora att du snabbt anammade de normer som var rådande i gruppen  (om du inte lämnade den).

Om du är som de flesta andra av oss. Unga idealistiska poliser blir cyniska, vilsna ungdomar blir religiösa fanatiker, eller troende fascister.

Verkar det långsökt?

Solomon Asch genomförde experimentet på femtiotalet; och mer än ett halvt sekel har gått sedan dess. På senare år har man kunnat kartlägga vilka områden i hjärnan som är aktiva när man utsätts för grupptryck.

När man anpassar sig till gruppens uppfattning i experimentet så aktiveras de områden i hjärnan som är relaterade till perception - alltså vad vi till vardags skulle kalla uppfattningsförmåga. Eller i värsta fall (?) sunt förnuft.

Men när man istället vidhåller sin egen tolkning, oavsett vad gruppen säger, så aktiveras de områden i hjärnan som är kopplade till emotion, alltså känsla.

Det finns alltså en känslomässig kostnad förknippad med att stå upp för sina åsikter.

Dessutom visar forskningen på ett glasklart sätt att de flesta av oss är beredda att arrangera om verkligheten framför att stå för vår känslomässigt välgrundade övertygelse, bara vi får vara en del av ett större sammanhang.

Slutsats - eller managerial implications om du så vill:

• Det finns en kostnad förknippad med att gå emot gruppens uppfattning, och kostnaden har en känslomässig laddning. 

• Sunt förnuft kan lika gärna handla om att undvika bråk och tycka som den stora majoriteten, även om åsikten i sig är fullständigt ologisk.

• Att aktivt arbeta med värderingar är helt avgörande för att du skall ha en god företagskultur.

Och om du blir arg när någon säger emot dig i en gruppdiskussion är det läge att fundera på dina motiv.  

Tänker du som resten av den grupp du tillhör för att det är bekvämt, eller har du din egen uppfattning?

________________________________________________________________________________

Organisationsbloggen har just passerat fem tusen individuella läsare. Och eftersom temat är viktigt, och du orkat läsa ända hit, kan du kanske vara intresserad av lite extraläsning:

En mer otäck version av Asch's experiment har dramatiserats i filmen "The Wave" där skolungdomar lär sig förknippa lydnad, disciplin och styrka med social status. Se nedan.

Men glöm inte att den sociala dynamiken i sig är icke-normativ - gott och ont finns inte i gruppdynamiska processer, utan i vår värdering av dem. Man hade lika gärna kunnat vända på det hela. Och göra andra beteenden, och andra värderingar, till gruppnormer.

Läsare av organisationsbloggen har vid det här laget redan noterat kopplingen mellan individ, ledarskap, grupp, värderingar, och organisation.

Och visst är det läge att börja tänka själv, om man inte redan gör det?