Lästips för chefen som vill öka kvaliteten i vården

Om att skilja felaktiga belöningar från bristfälliga mål, samt ett riktigt spännande lästips.

Vi kan idag läsa om ett vårdbolag som är i blåsväder efter att ett grävande TV-team gjort nedslag i deras verksamhet. Det verkar som att man belönat fel beteenden, men vad som är sant i denna fråga är inte lätt att säga - och därför lämnar vi som vanligt den mediala dramaturgin därhän och koncentrerar oss på de organisatoriska aspekterna av vad som sker.


I många verksamheter som jag stött på har man ett komplicerat förhållningssätt till prestationsstyrning med bonus. "Rättvisan" hamnar ofta vara i fokus istället för vilka som är de önskvärda beteendena. Både media och näringslivsföreträdare bidrar till att bonussystem får en ideologisk laddning.


I själva verket spelar det ingen roll om verksamheten drivs i offentlig eller privat regi - så länge man konsekvent belönar positiva och tydliga beteendemål. Att misslyckas med det är mänskligt och enligt min erfarenhet oberoende av ideologiska förtecken.




Om målen är tydliga kan man därefter utvärdera måluppfyllelse. Samt belöna den med de positiva konsekvenser man anser lämpligast (vilket i sanning är en smaksak- för vissa människor är det bara pengar som räknas, för andra är det helt andra saker). Målen är det primära, och brister de i kvalitet så spelar belöningen mindre roll, även om den ser ut som ett problem i sig när tidningen knackar på dörren.


Hur skall vi då göra för att försöka styra mot önskvärda och "rättvisande" mål för vård- och omsorgsorganisationer? Vi behöver inte titta så långt - professor Bino Catasus i Stockholm har beskrivit om varför styrkort/BSC inte kan rakt av kan användas i vårdorganisationer. Artikeln, med titeln What gets measured gets … on indicating, mobilizing and acting beskriver ett mycket litet samband mellan mätning med styrkort och beteendeaktivering. Istället tycks det som att man inom sjukvården bör börja med att mobilisera och sätta mål, därefter aktivera beteenden. Därefter bör man mäta graden av måluppfyllelse. Ett recept för att undvika klagomålen om pinnräkning, helt enkelt.


Kanske inte banbrytande kunskap för den som är van vid sjukvårdens organisation. Men som vanligt är det tacksamt att någon tänkt till, undersökt, sammanställt, och förmår presentera tydligt stöd för det man redan visste. 


Och kanske kan det vara något att tänka på för dig som vill slippa problem med kvaliteten i sin organisation, samt därpå följande besök från grävande journalister (vilka som känt gör störst nytta om dom inte gräver i vår egen organisation).


Ha en trevlig arbetsvecka!