En ångestrelaterad historia: Koffeinkonsumtion och arbetsprestation

Hur många koppar om dagen blir det för dig?

Hade denna illustration
varit lite större så hade du
kunnat se Sverige som trea

Sverige hamnar på en hedrande tredjeplats på listan över de länder som konsumerar mest kaffe per invånare. På jobbet sätter många svenskar i sig majoriteten av de drygt 3 koppar som vi dricker om dagen.

Per person alltså, utslaget även på dom där thé-drickarna.

Man kan ju få ångest för mindre.

Faktum är att New York Times recensent, vid läsningen av Stieg Larssons Lisbeth Salander-trilogi, gillade böckerna men funderade på om det inte var det eviga skandinaviska kaffesörplandet som tog kål på Larsson.

Hur det ligger till med det är väl oklart, men det för oss i alla fall in på den mera vetenskapliga delen av kaffedrickandet; kopplingen till hälsa och prestation.

I en underhållande och skärpt artikel i tidskriften Psychopharmacology från oktober 2012, med titeln "Faster but not smarter: effects of caffeine and caffeine withdrawal on alertness and performance" redovisar fyra forskare resultaten från en studie om hur koffein påverkar hög- respektive lågkonsumenter av kaffe.

Man ville undersöka hur folk presterade innan de fick dagens första kopp kaffe, och hade två relativt stora grupper (hög- och lågkonsumenter) som fick både koffein samt placebo-kaffe innan de utsattes för olika tester på kognitiv förmåga och reaktionsbenägenhet.

Så här gick det:

Lågkonsumenter samt folk som inte dricker så mycket kaffe annars blir lite piggare av en kopp java, men får också lite mer oro och rastlöshet i kroppen av drycken. Den samlade effekten på deras mentala förmåga till fokus är delad; å ena sidan piggare, å andra sidan mer rastlös. Totalt sett är deras prestation oförändrad (även om det kanske känns som att man är mer på hugget efter en trippelespresso).

Man kan visst vara lugn,
däremot blir man ganska
trött

Känslan av att vara på tå kommer för övrigt från att koffein aktiverar samma delar av nervsystemet som sköter ångestupplevelser.

Kliniska tester visar nämligen att människor som intagit koffein utan att vara medvetna om det anger en högre ångestnivå än annars; det sprätter liksom på i synapserna, och vi drar slutsatsen att det är ångest.

Det som känns som stressrelaterad oro kan alltså vara koffeineffekter om du druckit tillräckligt många koppar.

Och studenter som försöker använda koffeintabletter för att hålla sig pigga i studieperioder bör vara beredda på att den ökade vakenhetsgraden får sällskap av en förhöjd ångestnivå (precis vad som behövs inför tentan, eller hur? Gäller även "energidrycker").

Medium- till högkonsumenter som inte får sin kaffedos blir trötta och sega. Däremot blir dom inte rastlösa. Sammantaget blir effekten av att avstå negativ på kort sikt, eftersom den sänkta vakenhetsgraden ställer till det för förmågan att fokusera.

Medium- till högkonsumenter som får sin kaffedos uppvisar en oförändrad vakenhetsgrad, och en oförändrad rastlöshetsnivå.

-"Prima", tänker du kanske:
-"Det är uppenbarligen kaffe som är lösningen för att vara fokuserad på jobbet!"

Fast så enkelt är det ju inte.

Anledningen till att medel- och högkonsumenterna presterar jämnt efter kaffet är ju att dom inte får abstinensbesvär så länge dom får sin dos.

Alec Baldwin i Glengarry Glen Ross kontrollerar Jack Lemmons

kaffeintag, men inte direkt av omtanke för hans hälsa:

"Coffee is for closers!" 
Prestationsångestvarning utfärdas.

Problemet bottnar i det som kallas habituering. Oavsett vad vi tillför våra organismer så börjar dom anpassa sig till det (även om det kan vara dödligt på sikt).

Och vet du hur du skiljer mellan din egen upplevelse att vara låg- och högkonsument av kaffe?

Jo, lågkonsumenter upplever vakenhetsmässig förändring till det bättre när kaffet intas, medan högkonsumenter upplever en vakenhetsmässig förändring till det sämre när kaffet inte intas.

Allting har störst effekt på en människa vid första exponeringen.

Inte bara kaffedrickande och filmer med Alec Baldwin.

Betyder detta att du borde börja oroa dig över att du dricker för mycket kaffe?

Inte nödvändigtvis.

Faktum är att folk som är benägna att gå omkring och oroa sig över många saker, inklusive hur mycket kaffe dom dricker, kan ha större problem med oro än med kaffe.

Dessutom är det med tolerans för koffein som med det mesta annat här i världen; den varierar från person till person.

Och vad du själv väljer att göra när du märker att du börjar bli kaffeberoende är upp till dig.

Fast det är klart - mindfulness-övningar är bättre än kaffe, och utan bieffekter, om det är fokusförmågan du är ute efter. Som en ren bonus är mindfulness alldeles utmärkt mot  ångestproblematik också.

Är du mera fysiskt lagd så kan du exempelvis försöka med tjugo armhävningar istället - fysisk aktivitet är också dokumenterat effektiv för att hålla de kognitiva processerna i god form.

Kanske något att köra vid kaffemaskinen imorgon?

Tänk vad imponerade dom kommer att bli, kaffedrickarna. Men kanske lite ofokuserade om du börjar med gymnastikuppvisningen innan dom fått sin första kopp.