"Det sitter i väggarna" - sex fakta om förändring

Man är liksom som man är

Bästa sättet att förutsäga människors beteende i framtiden är att titta på hur de har betett sig tidigare.

Ovanstående är en gammal sanning inom psykologin, fast det är inte alla som köper den.

Möjligen för att den på ett okänsligt sätt punkterar folks långsiktiga planer på att bli nya och bättre människor.

Med stor sannolikhet kommer nämligen ditt liv att se ungefär likadant ut om ett år som det gör nu; fördelningen mellan hur mycket tid du lägger på jobbet, och på att vara med kompisar/ungar/partner, kommer att vara den samma.

För att inte tala om innehållet i dina dagliga sysslor på jobbet, om inget omvälvande inträffar.

Din benägenhet att grubbla över ovanstående kommer sannolikt också att vara ungefär desamma.

Det mesta kommer helt enkelt att vara sig likt, om inga viktiga yttre förutsättningar ändras i tillvaron (som att man får nytt jobb eller blir av med sitt gamla, eller får/blir av med en familjemedlem).


Människor är ganska statiska i statiska miljöer

Och det är ju är trevligt om man gillar sitt liv.


Om man däremot ständigt kommer till korta på jobbet, har risiga relationer med nära och kära, eller dras med medarbetare som systematiskt underpresterar så ser det mörkare ut.

Men det finns ljus i tunneln - läs vidare så får du se!

Några som redan för 20 år sedan tittade närmare på faktorer som påverkar beteendeförändring var Judith Oulette och Wendy Wood, som sedan publicerade sina fynd i Psychological Bulletin, vol. 124.

Och detta är seriösa grejer. Deras kartläggning är en så kallad metastudie och bygger på hela 64 olika tidigare undersökningar inom området.

Så även om den har några år på nacken så bygger den på ett omfattande material (och har citerats i mer än 1600 andra artiklar).

Artikeln heter Habit and Intention in Everyday Life - the Multiple Processes by Which Past Behavior Predicts Future Behavior, och är en spännande milstolpe för alla som är nyfikna på hur beteenden, intentioner, normer, och attityder samverkar med och påverkar varandra.

Detta kommer dom fram till:


1:  Kontexten har extremt stark påverkan gällande människors förändringsbenägenhet

Här gör vi som vi alltid har gjort -
och visar en tabell som stödjer vår slutsats

I en stabil kontext - det vill säga, där omgivningen inte förändras i någon större omfattning - har gårdagens handlingar starkare koppling till framtida beteenden än  intentionen att förändra sig.

Saker man gör ofta -som att komma (för sent) till jobbet, eller vara (o)tillräckligt förberedd för ett viktigt möte - kommer med stor sannolikhet att fortsätta även i framtiden, även om man svär-till-gud-jag-skall-bli-en-helt-ny-och-bättre-människa.

Om man kombinerar människors inbyggda tröghet när alla väl etablerat sig i en organisation med svagt ledarskap så kan man förstå varför folk blir upprörda och pratar om att vissa saker helt enkelt "sitter i väggarna".

Men det gör det inte.

Vad det än är så sitter det inte i väggarna, utan i människorna.




korrelationskoefficienterna för
"Percieved Control" i nedersta raden
motsvarar de tre meningarna till vänster.

2: "Det sitter i väggarna" - den slutliga kapitulationen

"Det sitter i väggarna" är en ofta använd ursäkt för att inte förändra saker och ting.

Intressant nog återfinns denna ståndpunkt ofta hos människor med en känsla av bristande kontroll över egna och andras organisatoriska beteenden.

Så om du träffar en person som säger att det sitter i väggarna är oddsen stora att vederbörande vill väl, men har en negativ attityd till förutsättningarna, samt känner sig maktlös i förhållande till både förflutna och kommande händelser i organisationen.


3: Gamla vanor i en stabil miljö käkar allt annat till frukost

Det blir rena frukostbuffén.

Du har kanske hört uttrycket "Culture eats strategy for breakfast".

Visst, det låter mycket ballare än "Det sitter i väggarna" - men det handlar om samma sak.

Baserat på forskningsrapporten kan vi dessutom dra slutsatsen att tidigare beteenden käkar upp allt annat - i en stabil kontext.

Vrider man och vänder på saken så inser man dessutom att det starka sambandet mellan beteenden och kontext (Kendalls r = 0.76) pekar på att en stabil miljö i sig är en faktor i sig gällande beteendeförändring.

Annorlunda uttryckt: en stabil kontext riskerar alltid att lägga band på folks goda ambitioner.

Men en stabil kontext kan också bidra till att upprätthålla positiva beteenden.

Motsatsen är nämligen...


4: En föränderlig miljö gör det svårare att bibehålla vanor - på gott och ont

Vilken sorts kaos är ok i skolan?

Verksamheter som förändrar strukturer, roller, ansvarsområden, och processer med jämna mellanrum får beteendeförändringar hos personalen på köpet, oberoende av organisationens syfte.

På gott och ont - en föränderlig miljö kräver förändring av människorna i den.

Och verksamheter som inte förändras kontinuerligt- exempelvis utpräglade byråkratier - får begränsad beteendeförändring hos personal, blott på grund av sin organisatoriska stabilitet (vilket ju är själva idén med byråkratier - att strukturer och inte individerna skall reglera verksamheten).

Men etablerade beteenden i en stabil struktur behöver inte vara av ondo (och förändring behöver inte vara av god, heller).

Tänk dig exempelvis en välfungerande skola som verkat med samma förutsättningar under lång tid,
med tydlig rollfördelning mellan olika professioner, där administrativa processer och insatser för särskilt behövande barn följer beprövade rutiner, och det finns beprövad metodik för att hantera akuta problem.

Låter rätt schysst, eller hur?

Det är svårt att utveckla långsiktig hållbarhet om varje dag är en lång rad av brandkårsutryckningar.


5: Upplevd kontroll är en avgörande faktor för förändring

Detta är intressant.

Notera att det inte nödvändigtvis handlar om att faktiskt ha kontroll över allt som händer och sker runt omkring en.

Det räcker med att det känns som att man har koll på det väsentliga - och du som läst organisationsbloggen känner till Krav-Kontroll-Support modellen, som beskriver förutsättningar för hållbar prestation i arbetslivet.

Kort sagt; en förkrossande majoritet av all forskning och erfarenhet på området pekar på en viss grad av upplevd autonomi - hur man väljer att försöka nå sina mål, man måste inte nödvändigtvis sätta målen själv - är avgörande för positiv utveckling och prestation.

Oavsett om vi pratar om barn, vuxna, eller gamla.

Till all skolpersonal som
upprätthåller positiva värderingar och
kontroll över sin yrkesutövning

Håller vi oss kvar vid skolan kan man konstatera att skolpersonal kan vara de som har flest chefer och huvudmän i hela samhället (i hård konkurrens med poliser och vårdpersonal).

Riksdagspolitiker, kommunpolitiker, tjänstemän, tillsynsmyndigheter, debattörer, proffstyckare, internettroll, och forskare med specialkompetens; alla gör anspråk på att veta bättre än personalen vad som skall göras.

Risken är att man på grund av detta upplever låg kontroll över sin situation, och därmed inte hittar vare sig förmåga eller vilja att förändra sina beteenden.

Att det känns som att det sitter i väggarna, helt enkelt, fast det sitter i människorna.

Kanske något att tänka på nästa gång du bestämmer dig för att förespråka en skolreform.


6: Intentioner får störst genomslag gällande sällanbeteenden

Goda intentioner får större effekt på beteenden man utövar sällan än på sådant man gör dagligen.

Vilket kan låta självklart, men får rätt märkliga konsekvenser.

Om vi håller oss kvar vid skolan som exempel så är det tämligen enkelt att ändra på rutinerna för julfirande i skolan (som inträffar en gång per år), men mer krävande att skapa trygga och stabila inlärnings- och arbetsförhållanden (som är kopplade till dagliga beteenden).

En viktig anledning till ovanstående är förstås att årliga aktiviteter är undantag från vanor, snarare än tvärt om.

Dessutom är det på många sätt tacksamt att bråka om laddade symbolfrågor som inte har nåt större betydelse i vardagen.

Vardagen däremot; den vänjer man ju sig vid, även om man påverkas mer av den än av ett eller annat julfirande.

Det är ju det som är själva poängen - på gott och ont.