Dikotomt tänkande: bra eller dåligt!?

Kanske är det inte en slump att det var en japansk forskare, psykologen Atsushi Oshio, som tog ett helhetsgrepp på fenomenet.

En viktig anledning till att vi i vår avkrok av världen vill kategorisera saker som "bra" eller "dåligt" är nämligen vår benägenhet till kortsiktighet och jakten på snabb behovstillfredsställelse.

-"Ok, men är det bra eller dåligt?" undrar du kanske nu.

Och det är själva poängen. Man kan säga att oavsett vad det är som händer så tenderar vi att så snabbt som möjligt vilja få kunskap om något  är bra eller dåligt (för oss eller någon annan).

Och det finns ju en del problem förknippade med detta. Framför allt gällande saker som är förknippade med negativa konsekvenser på kort sikt, och positiva konsekvenser på lång sikt.

Fast food - mer kort-
än långsiktigt käk

Ta motion som exempel; det är faktiskt inte trevligt,  på kort sikt - om man är man extremt otränad. Börjar man med allt för stora träningsmängder så känner man sig ofit och riskerar skador.

Man får alltså störst omedelbar behovstillfredsställelse av krävande konditionsträning om man redan är i god form.

Det är därför det är svårt att börja motionera om man är en soffpotatis. Bättre då att ta det lugnt med lite gott käk, som en läsk och en burgare, vilket ger omedelbar kortsiktig tillfredsställelse.

På lång sikt är det ju emellertid livsnödvändigt med bra käk och en och annan löprunda (eller motsvarande), eftersom brist på motion och överskott på fast food gör att man blir ledsen, sjuk och riskerar att få lämna jordelivet i förtid.

Ja, du fattar principen. Det gäller mycket i livet.

Men åter till skillnaderna mellan Sverige och Japan.

En av världens mest inflytelserika socialpsykologer, Gert Hofstede, har i drygt fyrtio år utvecklat sitt instrument för att beskriva skillnader mellan nationella kulturer. Läs mer om instrumentet här, samt gör dina egna jämförelser.

I förhållande till Japan är (de flesta, men inte alla) människor i Sverige:

• Power Distance: Mer jämlika med sina chefer
• Individualism: Mer individualistiska (därav reservationen de flesta, men inte alla)
• Masculinity: Benägna att eftesträva jämställdhet och work/life balance utan machofasoner 
• Uncertainty Avoidance: Entreprenösmässiga och undviker onödiga ritualer (som syftar till att skapa långsiktig stabilitet i det japanska samhället), 
• Pragmatism: Normativa, det vill säga det vill säga söker efter en rimlig och rationell förklaring till allt som händer i livet och samhället, istället för att bara på ett buddistiskt sätt låta livet ske.
• Indulgence: mer intresserade av att ha kul och njuta av tillvaron än (de flesta, men inte alla) folk i Japan - att ge sig hän åt sina lustar, så att säga.

Det skall vara gött att leva!

Veterligen har Galenskaparnas sångnummer aldrig

 översatts till japanska, men det hade nog ändå inte slagit där

Det om skillnaderna mellan Sverige och Japan. Kanske är det inte en slump att den japanska kulturen fascinerar vissa av oss, skillnaderna är betydande.

I alla fall: vad var det nu Atsushi Oshio gjorde?

Jo, inget mindre än en psykometriskt tillförlitlig skala för att kartlägga hur dikotomt tänkande fungerar - och hur det är relaterat till olika andra psykologiska fenomen.

Du har sett filmen, här kommer forskningsrapporten:
narcissistiskt lagda människor är mer benägna till att
ha dikotoma värderingar gällande världen omkring dem

Dikotomt tänkande handlar alltså om benägenheten att dela in saker i bra eller dåligt - tänk hissa- och dissa-listorna i kvällstidningen, peka ut "goda" och "onda" människor, eller överhuvudtaget beskriva något som enbart bra, eller enbart dåligt.

I arbetet med skalan kom han fram till följande:

Narcissistiskt lagda människor tenderar att förlägga dikotomierna utanför dem själva. Att hantera motstridigheter och nyanser - som att tillvaron är komplicerad och att man själv har motstridiga behov, inte minst på kort kontra lång sikt - blir helt enkelt för jobbigt.

Bättre då att utgå från att man själv är enbart god, och att världen runt omkring en går att dela in i svart eller vitt.

Fast om m du tänker att amerikaner och republikaner  är likadana

 allihop så spelar du kanske på samma planhalva som George

Människor med borderlinetendenser tenderar istället att dras med dikotomierna inom sig själva. All bad eller all good, så kan självbilden hos en person med borderlineproblematik se ut (dessvärre brukar all bad vara vad som blir riktigt jobbigt att bära).

Läs en seriös psykoanalytisk vinkling på Persona

Nu är inte diktotomt tänkande enbart av ondo (eller godo). Det finns en del uppenbara fördelar; kortsiktigt effektivt beslutsfattande exempelvis. Vilket är vad vi förknippar med trovärdigt ledarbeteende, så vi får skylla oss själva om vi väljer ledare som har en mycket klar uppfattning om vad som är gott och vad som är ont här i världen.

En annan koppling mellan personlighet och dikotomt tänkande är den till perfektionism - om något inte helt perfekt så är det dåligt. Produktivt för Ingmar Bergman, som tack vare sina dämoner gjorde filmer som räcker in i evigheten:

Vidare har dikotomt tänkande befunnits vara kopplat till ätstörningar. Att hetsbanta som Bridget Jones och sedan svulla med vin och chips är en all-or-nothing strategi som skapar problem på sikt (se ovan).

Att Bridget letar efter det perfekta förhållandet och hela tiden hindras av katastrofer eller känslor av värdelöshet är kanske inte någon slump (och numera finns lyckligtvis speciella dejtingsidor för enbart vackra och framgångsrika människor, fast du bör nog tänka på om det är bra eller dåligt innan du registrerar dig).

En annan aspekt - med stark koppling till Hofstedes kulturdimensioner ovan - är att människor med dikotomt tänkande tenderar att ha svårare att vara närvarande i nuet. Tanken på att dåliga saker kan hända, även om risken är liten, gör det svårt för dem att slappna av (vilket är nästan ordagrant Bergmans beskrivning för hans första och största dämon).

Om dom som inte tror som du hamnar i helvetet så
lever du kanske i en svart-vit värld.

Oshios forskning ger också oväntad support - från det psykometriska hållet - till Freud samt hans arvtagare obejtrelationsteoretikerna, med Melanie Klein i spetsen.

Har du stött på uttrycken splitting och projektiv identifikation? Det är det en variant av vad Oshio beskriver på ett kognitivt och dessutom mätbart plan.

Diktotomt tänkande har också ett samband med benägenheten att systematiskt undervärdera andra människor.

Kanske inte så konstigt när man tänkte efter. Om man bara har två kategorier för hur man värderar människor så betyder det att bra människor som gör något dåligt måste förflyttas från facket "bra folk" till facket "dåligt folk".

Och då undervärderar man ju dem.

Så vad är slutsatsen av allt detta?

Jo, att det finns för- och nackdelar med det mesta här i världen, bortsett från att systematiskt undervärdera andra människor och deras synpunkter.

Bestämmer man sig för att vissa människor är helt värdelösa (eller överjordiskt geniala) så går man miste om en hel del nyanser är i tillvaron.

För att inte tala om en och annan riktigt bra samtalspartner - det vill säga en människa som inte tycker som man själv, men som man ändå väljer att aktivt lyssna på.