Tur eller skicklighet - receptet på världens bästa (arbets)liv?

I en artikel i tidskriften Administrative Science Quarterly från 2013 skriver Emily Bianchi, från Cornell University, om sin forskning under rubriken 'The Bright Side of Bad Times'.


På kvällarna såg dom på "Lyxfällan"
och "MTV Cribs"och var tacksamma att
dom slapp medverka

Hon har kommit fram till tre saker;

1) Konjunkturläget som råder när man tar examen påverkar ens långsiktiga "Work Life Satisfaction", det vill säga arbetstillfredsställelsen.

Ju tuffare tider när man tar examen och börjar jobba, desto större arbetstillfredsställelse upplever man.

Oberoende av vilken sektor man arbetar med.

2) Arbetstillfredsställelsen som Bianchi beskriver är INTE kopplad till hur mycket pengar man tjänar
under karriären.

Nu är detta inte så revolutionerande nyheter, 2008 skrev forskarna James Konow och Joseph Earley en artikel  om den så kallade Hedonistiska paradoxen:

Den som aktivt söker rikedom, lycka och njutning för egen del rapporterar lägre subjektivt välmående än de som aktivt anstränger sig för att hjälpa andra.


Boken Att ge. om svenska filantroper

Eller annorlunda uttryckt: rent vetenskapligt kan vi konstatera att den som outtröttligt samlar alla pengar på hög tenderar att trivas sämre med livet än den som delar med sig.

Att extremt framgångsrika entreprenörer väljer att ägna andra halvlek av karriären åt välgörenhet är alltså inte så konstigt.



3) De som klivit in på arbetsmarknaden i svåra tider var mindre benägna än andra människor att ägna sig åt det som kallas "counterfactuals"; det vill säga tankar i linje med "om jag bara hade gjort si eller så så hade mitt liv sett helt annorlunda ut".

På ren svenska skulle det möjligen kunna kallas ältande.

Man kan bli rätt konstig av att älta

förlorade möjligheter i all oändlighet

Och förutom att de som framgångsrikt gjorde entré på arbetsmarknaden i svåra tider ältade tänkbara felval i mindre omfattning, så var de alltså mer benägna att vara nöjda med sitt jobb.

Man kan ju förstås fråga sig vad som kom först: jobbet eller arbetstillfredsställelsen.

Det finns ju ett samspel mellan individen och samhället.

Å ena sidan bör man har tur för att lyckas.

Men å andra sidan kan en helt oduglig hobbit sno chansen framför näsan på en. Då är det lätt att börja älta, som Gollum.

Och frågan är om det bara är av godo när man får något givet?

Kanske var det funderingar av den karaktären som låg bakom forskarna Maureen Mathews och Natalie Shooks studie om hur tacksamhet respektive känslan av att stå i skuld till andra påverkade den som fick något av någon annan.

Det visade sig att folk som har lätt för att känna tacksamhet är mindre benägna att gå omkring med känslan av att dom på något sätt blivit köpta om någon gjort dem en tjänst. Dom som var mer skeptiska  tänkte i termer av att dom blev försatta i skuld.

-  "Ha, dom där tacksamma typerna verkar vara bra godtrogna," tänker du kanske nu.

-  "Dessutom; klart man är tacksam om man har det bra!"

-  "Är man fostrad i livets hårda skola vet man att folk skaffar sig hållhakar på en när dom kan!"


Sagan om de två attityderna

Fast Mathews och Shooks studie visar är att tacksamma människor dessutom är mer proaktiva i relationer med andra - och mindre avvaktande och misstänksamma än de som undviker att hamna i "beroendeförhållanden".

Är du med? Goda nyheter för människosläktet från den senaste psykologiska forskningen (och Tolkiens Midgård):

Tillit och förtröstan vinner, medan bakslughet och misstanke skapar olycka och misär.

MEN: Vi kan ju inte helt styra över hur våra egna val samspelar med samhällets behov av våra tjänster.

Fråga bara alla som misslyckats med att bli rockstjärnor, fast dom velat.

Några forskare har faktiskt gjort det, i en studie i den allt för sällan lästa (?) Journal of Research in Music Education.

David Lee Roth, hårdrocksentreprenör:
"I am not this way, the way I am, because I'm in a band.
I'm in a band because I am this way."

Vad dom beskriver handlar i princip om det gamla socialpsykologiska fenomenet det fundamentala attributionsfelet.  

Alltså att egna framgångar beror på personlig duglighet: att man är en bra person. Medan egna misslyckanden beror på yttre omständigheter - som otur eller att folk motarbetar en.

Andras framgångar beror däremot på yttre omständigheter, som tur, men deras misslyckanden sker på grund av deras personliga oduglighet - att dom är kassa människor alltså (fritt tolkat).

Fundera på det, för det styr en hel del av hur vi ser på egna och andras prestationer.

Studien beskriver hur musiker som upplever att deras ambitionsnivå är i linje med vad dom önskar i termer av lycka och framgång tenderar att tillskriva framgången deras egna förmågor och ansträngningar, och dessutom hitta nya krafter för att repa oftare.

Men musiker som inte hade den framgång dom tyckte sig förtjäna tenderade istället att lägga skulden på samhället/managern/andra yttre omständigheter, och tappade sugen i stället.

Vilket resulterade i mindre tid i replokalen, vilket såklart inte gynnade musikerkarriären.

Världen är full av tappade sugar.

Intressant faktum: Av just den anledningen är personlighetsdragen emotionell stabilitet och samvetsgrannhet starkast förknippade med arbetsprestation. Personer som är emotionell stabila och uthålliga hanterar motgångar mera framgångsrikt än personer som är lynniga, självkritiska, och röriga.

Men om man nu råkar vara lynnig, självkritisk, och rörig är det ju svårt att bara byta personlighet (enligt uppgifter från de som försökt blir livet bara ännu mer komplicerat).

Så finns det några genvägar, om nu möjligheten till personlighetsbyte är utesluten?

Ja, forskaren Alex Wood och hans kollegor undersökte 2009 hur olika personlighetsvariabler påverkade tillfredsställelse i livet, och resultatet hittar du i tidskriften Personality and Individual Differences.

De kom fram till att en enskild komponent i större omfattning än något personlighetsdrag får betydelse för huruvida man trivs med livet. 

Det är tämligen revolutionerande, med tanke på personlighetsdragen i Big Five brukar ha mycket starka samband med en mängd områden i tillvaron, och inte bara jobbet.

Och vad det hela gällde? 

Förmågan att vara tacksam för saker.

Det vill säga: om man är lynnig, självkritisk, och rörig, men är tacksam för ljuspunkterna i tillvaron, så tenderar man att vara lyckligare än om man är lugnet självt, men har lätt för att se alla oförrätter man utsätts för.

Vad nu, är detta feelgood-bloggen helt plötsligt?

Nä. Men även om vissa sanningar är eviga kan
man behöva påminnas emellanåt

Nu är det i och för sig så att det finns en massa faktorer som man faktiskt inte kan styra över.

Som exempelvis var man föds i världen, eller liv och hälsa…

...eller arbetslöshet.

Om man är negativt drabbad kan det vara svårt att känna tacksamhet.

Men även här finns viss inspiration att hämta i forskningen. I Psychological Science, årgång 2011, kan man nämligen läsa en studie som ringar in något mycket viktigt:

Människor som förmår vidmakthålla varma och omtänksamma relationer med andra efter en omstörtande livshändelse återfinner livsglädjen snabbare och i större omfattning än människor som är kantiga och avvisande i förhållande till andra, när dom drabbas av olycka.

Så vad är slutsatsen av allt detta?

• var schysst mot folk 
• ta tacksamt emot hjälp när den erbjuds
• sök efter det som berikar ditt liv och inte ditt bankkonto
• hjälp andra människor för att du kan

Det är kanske inte hela receptet på världens bästa (arbets)liv, men det är en riktigt bra början.