Därför faller Facebook

Om kollisionen mellan Metcalfes lag och Dunbars tal i Allen-kurvan

Värdet på ett nätverk ökar exponentiellt i takt med antalet anslutna noder, konstaterade Robert Metcalfe. För att ta ett exempel: i internets början hade e-posten begränsat värde, eftersom antalet potentiella adressater var ganska begränsat (om du inte var en UNIX-specialist på Berkeley i slutet på sjuttiotalet – då var alla som var värda ett mail redan anslutna).

Metcalfes lag;  två anslutna, en relation; fem anslutna, tio relationer; tolv anslutna, sextiosex relationer.

Ett annat exempel är telefaxen – innan antalet faxar blev tillräckligt många var det ganska onödigt att ha en faxmaskin.

Bild från the good old days. Dom hade
en alldeles egen telefonlinje; två noder,
en relation. Men en relation på hög nivå.

Facebook följde förstås samma princip, men utvecklades mycket snabbare. Infrastrukturen fanns där redan, och framför allt finns det ingen kostnad förknippad med att bli facebook-användare; något som möjligen gör att man kan ifrågasätta Metcalfes lags tillämplighet.

Poängen med ett stort nätverk är att man kan ta ordentligt betalt för att ansluta nya användare.  Som Telia back in the good old days, eller som dagens bredbandsleverantörer.

Så långt allt väl. Med hundratals miljoner anslutna användare torde det därmed rimligen vara så att facebook borde vara mer värt än alla telebolag i hela världen, och börskursen borde inte ha fallit.

Men här kommer Robert Dunbar in i bilden.

Robert Dunbar är etnolog och har studerat sociala relationer bland primater (vilket inkluderar dig och mig, under förutsättning att du köper hela iden med darwinism).

Reagan: president, polare, primat.

Han konstaterade att även om en population kan omfatta tusentals (eller för mänsklighetens del miljarder) individer, så kan varje individ bara ha en begränsad mängd relationer.

Dunbars tal  sätter en bortre gräns för människans kognitiva förmåga att upprätthålla relationer. Det vill säga, där man vet vem var och en av de anslutna individerna är, samt huruvida enskilda individer är relaterade till varandra.

Prova själv – utan att titta på ditt facebook-konto, försök göra en lista över vilka du är vän med. Jag vågar påstå att det blir svårt att nå ens 150 utan att tjuvkika.

Nu finns det förstås individuella variationer även här – Michael Bindefelt lär ju ha en högre social aktivitet än en introvert munk i ett avlägset tibetanskt kloster.

Poängen med Dunbars tal är emellertid att även om både Bindefelt och munken är facebook – användare så är risken ganska liten att dom faktiskt skulle initiera och upprätthålla kontakt med varandra.

Dunbar menar att denna sociala begränsning finns på neurologisk nivå; vår neocortex (den modernare delen av vår hjärna) har inte riktigt hängt med in i kommunikationssamhället. Den är nämligen i stort sett oförändrad sedan åtminstone en kvarts miljon år – vilket gör att den får betraktas som en av de  mest utpräglade long-term assets mänskligheten förfogar över.

Dunbars tal fått större gehör än man kan tro – exempelvis organiserade skattemyndigheten sina enheter så att var och en av dem inte skall vara större än att enskilda anställda skall ha en rimlig möjlighet att veta vem de övriga är på jobbet.

Men det finns ytterligare en organisationspsykologisk anledning till att inte värdera sociala nätverk enbart efter antalet anslutna användare: Allen-kurvan.

Thomas J Allen var professor vid MIT och konstaterade att kommunikationsfrekvensen mellan ingenjörer på en arbetsplats var direkt relaterad till det fysiska avståndet dem emellan - och några meter hit eller dit har stor betydelse.

Ju större fysiskt avstånd mellan två ingenjörer, desto mindre frekvent kommunikation. Tänk bara vad denna kunskap innebär i praktiken när det gäller hur vi organiserar våra arbetsplatser. Återgår vi till exemplet där vi skall lista vilka som är våra vänner på facebook är det väldigt troligt att vi har lättast att komma ihåg de som bor närmast.

Fast man har inte rätt bara
för att man heter Allen.

Nu skulle man ju kunna tänka sig att man ringer eller mailar oftare till folk som bor långt borta. Fast så är inte fallet enligt Allen:

"We do not keep separate sets of people, some of which we communicate in one medium and some by another. The more often we see someone face-to-face, the more likely it is that we will telephone the person or communicate in some other medium." [p. 58]

Frågan om Facebooks värdering omfattar förstås mer aspekter än dem ovan. Men risken med att göra ekonomiska värderingar av sociala media utan att ta hänsyn till organisationspsykologisk kunskap blir alldeles uppenbar just i fallet med världens största nätverk.

Oavsett om man gillar det eller ej.

Länkar med koppling till detta tema:
http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/varlden/halva-facebook-utraderat-pa-borsen_7465748.svd

http://di.se/Artiklar/2012/5/30/268738/Zuck-5-miljarder-fattigare/