Ett enda recept för framgång - och för Gin & Tonic

Stefan Holm, prestationsföredöme.
Bild från Wikipedia.

I DN kan man läsa en intressant artikel om vilka egenskaper som predicerar prestation inom idrott.

Artikeln är en variation på det eviga temat arv kontra miljö - och bland annat citeras den framstående psykologiprofessorn Anders Eriksson, som berättar att entydiga samband mellan [fysikska] arvsfaktorer och [idrotts] prestation endast har konstaterats gällande egenskapen längd och exempelvis höjdhopp.

En liten reservation är på sin plats; om någon därmed ifrågasätter varför Stefan Holm (som mäter 181 cm över havsytan) trots detta tillhörde den absoluta världseliten bör man betänka att han (allt annat lika) hade hoppat ÄNNU högre om han varit två meter lång.

Hans övriga lysande resurser - exempelvis god fysik, målmedvetenhet, sympatiskhet, och en inlärningsförmåga som hjälpt honom att vinna "På Spåret" två gånger - är styrkor som mer än väl väger upp den relativa "bristen" på fysisk längd hos Holm. 


Abstrakt version - tre kluster på ett euklidiskt plan:
 arvskomponenter, miljökomponenter, samt
kontextuella faktorer.
Bild från Wikipedia.

Faktum är att Stefan Holms insatser är ett vandrande bevis på att att både arv och miljö påverkar prestation. I DN-artikeln hänvisas till forskning som gör gällande att minst tio tusen timmars träning krävs för att nå den absoluta toppen i många sammanhang.

Dessutom måste man befinna sig i rätt kontext - Holms prestationer var ju "värda" något tack vare att han var på plats och tävlade i exempelvis inomhus-EM 2005, inte för att han gick hemma på gården och hoppade 2.40 över gödselstacken.

Vill du läsa mer om ovanstående och "the 10.000 hours rule" rekommenderas Malcolm Gladwells bok "Outliers" som på ett lättillgängligt sätt förklarar varför ingen blivit virtuos enbart med hjälp av goda gener - man måste komplettera med träning också.

Och träning är sannolikt en av Holms bästa grenar, oavsett vad han tar sig för.

För övrigt brukar undertecknad hantera potentiella skyttegravskrig om arv kontra miljö med hjälp av en analogi - samt Gin och Tonic.

Inte genom att faktiskt bjuda debattörerna på en drink, utan genom att retoriskt ställa frågan om vilken som är den vitala ingrediensen i en GT.

Varje nyktert tänkande människa vet nämligen att:


Drinkföredöme: Tre kluster av variabler
på ett mera konkret plan.
Bild från Wikipedia.

1. Blandningen mellan ginen och tonicen är avgörande för smaken.

2. Kvaliten på den enskilda ingrediensen är viktig - men om du har en riktigt god tonic så kan du blanda en fullt acceptabel GT även med en enklare sorts gin.

3. Om ditt barskåp endast innehåller riktig ful-gin krävs en extraordinär tonic för att du skall kunna skapa något tillnärmelsevis drickbart.

4. Oavsett hur bra ingredienser du har, samt hur du blandar dom, så är den upplevda kvaliten på en GT starkt förknippad med miljön; drinken är utsökt när den serveras väl kyld, i goda vänners sällskap, i lounge-miljö - men mindre njutbar om den serveras rumstempererad efter en löprunda.

Men låt analogin ovan förbli just en sådan. Intaget av Gin och Tonic är, precis som när det gäller prestation, förknippat med riskfaktorer av både arvs- och miljörelaterad karaktär.

I nästa inlägg tittar vi på ett annat tema från artikeln - nämligen sambandet mellan längd och framgång, fast i yrkesmässiga sammanhang. Välkommen åter!

Länk till DN-artikeln:
http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/varfor-ar-vissa-sa-duktiga-pa-det-de-gor