- Richard "Ditch" Brodie, Terminal Velocity
I filmen från 1994 använder Charlie Sheens rollfigur ett humoristiskt anslag för att få Natassja Kinski dit han vill.
Inga billiga poänger här. Han har faktiskt medverkat i fler bra filmer än de flesta av oss. |
Mig veterligen har han inte visat några större skuldkänslor över detta.
Sheen anade förmodligen inte att hans replik från 1994 skulle ha kopplingar till organisatoriskt engagemang och ledarskap, vilket skildras av två Stanfordforskare i volym 97 av Journal of Applied Psychology, 2012.
Inte heller anade han att det finns ett samarbete mellan skuld, skam, hårt arbete, och ledarskap.
Så vad är poängen?
Jo, forskarna undersökte huruvida det fanns ett samband mellan en personlighetsmässig benägenhet att känna skuld och graden av organisatoriskt engagemang. Forskarna undersökte också om denna skuldbörda (och ett eventuellt ökat engagemang) till äventyrs hade något samband med ökad ansträngning - det vill säga om man arbetade hårdare.
Och för att skruva upp termostaten ytterligare inkluderade man benägenheten att skämmas i undersökningarna.
Mamma! Organisationsbloggen säger att skuldkänslor är något bra! Säg att det är fel?! |
Skuldkänslor skapar engagmang - Människor som har en tendens att gå omkring och känna skuld har generellt ett starkare organisatoriskt engagemang än de mindre skuldtyngda.
Skuldkänslobenägenheten har också en direkt påverkan på hur mycket mycket man anstränger sig för att lösa sina uppgifter.
Skamkänslor har inte motsvarande effekt; människor som skäms ökar inte sin ansträngning, och arbetar inte hårdare (vilket kastar ett förklarande ljus över att medarbetare som anser att chefen är pinsam inte kommer att begå några storverk).
Varför är det så? Har vi inte i ett flera andra sammanhang konstaterat att positiv psykologi är bra mycket skönare än negativ när det gäller arbetsprestation?
Jodå - det finns en massa studier som visar på vikten av positiva känslor för organisatoriskt engagemang. Men plötsligt blir det tydligt att en viss kategori medarbetare är extra känsliga för chefer som ger dom "guilt trips".
Missförstå inte resultaten. Använd dom snarare som ett redskap för att förstå varför nedlåtande beteenden faktiskt kan få vissa människor att anstränga sig lite extra.
Därmed inte sagt att alla skuldkänslor är av ondo.
Dom kan vara en viktig hjälp, exempelvis i etiska dilemman, och i andra situationer när man behöver navigera efter den egna moraliska kompassen - exempelvis finns det ju regler för vad man får säga och inte säga till andra människor, oavsett vad man tycker om dem.
Och tro mig - förmågan att följa sådana regler gör dig till en lyckligare människa, oavsett om du är en hårt arbetande organisationsmedborgare eller en Hollywoodstjärna.
Om inte annat så skulle det kunna förklara varför Stanfordforskarna också kunde konstatera att människor som var benägna att känna skuld också bedömdes vara bättre chefer.
Men den artikeln får du läsa i Forbes.
______________________________________________________________________________
Gillar du åttio- och nittiotalskomedier?
Här är i så fall ett riktigt "guilty pleasure":
Charlie Sheen i högform i Hot Shots från 1991.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar