Jakten på lycka och (arbets)tillfredsställelse

Om man engagerar sig i ett specialområde blir det bara
mer och mer intressant att leva,  ju längre man gör det.

Organisationsbloggen befattar sig huvudsakligen med sådant som berör utveckling av människor och verksamheter.

Det är dessutom semestertider just nu, och bloggen har just passerat 10.000 individella läsningar sedan starten - och vi firar det med att ta ett helhetsperspektiv på vad som faktiskt skapar lycka och tillfredsställelse.

Oavsett om settingen är din arbetsplats eller (som för undertecknad just nu) arbetet med rabatten i koloniträdgården.

Martin Seligman heter en mycket tongivande amerikansk psykologiforskare. Bland annat myntade han på sextiotalet uttrycket "inlärd hjälplöshet" vilket beskriver ett förhållningssätt där individen lärt sig att de egna ansträngningarna inte förefaller ha någon påverkan på resultaten.

Konsekvensen av inlärd hjälplöshet är bristande engagemang i olika skepnader, och en allt sämre självkänsla (detta fenomen stöter man ibland på i organisationer som omorganiserar sig allt för ofta för att medarbetare skall hinna anpassa sig och göra ett bra arbete).

Som vanligt kan vi konstatera att medarbetare blir ledsna av att inte få göra ett bra jobb - och att det finns ett samband mellan engagemang och arbetstillfredsställelse.

Men Seligman har bidragit med mer än så. Under nittiotalet började han utforska fältet positiv psykologi. Det slog honom uppenbarligen att om man nu kunde studera olika sjukdomstillstånd så var det strängt taget inget som hindrade en från att göra detsamma med fenomen som lycka och välbefinnande.

Vad har då detta med utveckling av personal och organisationer att göra, undrar du kanske?

Dålig fråga: Hur missnöjd är du
med din arbetsplats, på en skala?

Mer än du tror. Titta exempelvis i det frågeformulär du använder för medarbetarundersökningar; är frågeställningarna orienterade mot patologi (känner du dig stressad på jobbet) eller hälsofaktorer (hur ofta har du tid att småprata med en kollega)? Det är nämligen så, att resultatet är direkt avhängigt av vilka frågor du ställer (och viss stress går att leva med så länge du har socialt utbyte på arbetsplatsen).

I en artikel från 2005 i tidskriften med det underbara namnet Journal of Happiness Studies presenterar Seligman tre teman som korrelerar med lycka och tillfredsställelse, oavsett om det handlar om arbete eller om livet i övrigt:

Mening är den viktigaste och starkaste komponenten som bidrar till huruvida individer känner lycka och tillfredsställelse i sina liv. Att känna att man arbetar för ett högre syfte, att hjälpa andra, samt att känna ett ansvar för det gemensamma är starkt bidragande aspekter.

Du som stött på Antonovskys KASAM-begrepp känner nog igen dig. Faktum är att jag och några kollegor på Pliktverket gjorde en studie med hjälp av ett formulär liknande detta  där vi ställde svaren i relation till övriga indikatorer på bland annat soldatlämplighet och trivsel med militärtjänstgöring.  Vi fann att KASAM som vetenskaplig modell inte tillförde så mycket förståelse när det gällde arbetstillfredsställelse; begriplighet, hanterbarhet, och mening överlappar varandra i allt för stor grad. Men mer om detta i ett annat sammanhang.

Njutning är nästa komponenten att ta hänsyn till om du vill leva ett lyckligt (arbets) liv. I just arbetssammanhang är det kanske inte alltid möjligt att inkludera denna komponent - men det är likaväl viktigt att du inkluderar den i livsekvationen.

Bland de aspekter som bidrar under denna rubrik finner vi sensoriska upplevelser, att gripa tillfället att njuta av nöjen, samt att (ibland) helt enkelt börja med desserten.

Den sista komponenten i receptet för ett lyckligt liv handlar om engagemang.

Notera att det är mindre viktigt vad du engagerar dig i, så länge du engagerar dig (jag har träffat många utomordentligt resursrika människor som ägnar sig åt utpräglat rutinarbete - och trivs utmärkt med sina jobb som ger pengar till mat och hyra. Sedan ägnar de sina liv åt avancerade fritidsintressen).

Det går alltså inte att begära att alla människor skall brinna lika mycket för sitt jobb, men visst blir det roligare att jobba om man dessutom har utrymme att bli engagerad.

Notera att engagemang bland annat handlar om att kunna försätta sig  i situationer som utmanar förmågor och kunskaper - att faktiskt trivas med att vara i utkanten av sin komfortzon.

Hos vissa medarbetare som sedan länge bemästrat sina arbetsuppgifter ser man ibland tecken på att engagemanget svalnar. Att förvalta förmågan hos dessa är mycket viktigt.

Intressant nog har jag stött på starkast engagemang hos människor som arbetar i verksamheter med snabb kunskapsutveckling - exempelvis forskare, jurister, samt anställda inom it-branschen.  Det förefaller som att kravet på att hålla sig kunskapsmässigt uppdaterad för är en faktor som skapar engagemang i sig.

Med dessa funderingar lämnar vi Seligmans forskning och fortsätter med semestern. Själv skall jag ge mig på rabatten igen; eftersom undertecknad knappt kan skilja en tagetes från en tistel så är det ett lätt sätt för mig att bli utmanad.

Fast det är klart, man kanske skulle börja med att äta lite jordgubbar först.

Det gäller ju bevisligen att njuta när tillfället ges!