Tre tips om rock n' roll management

Vi har konstaterat det förut: organisationsutveckling är rock n´roll. 

Kanske har du som jag funderat på varför vissa band klarar sig bra över tid, och andra inte. Och förmodligen har du dina preferenser gällande vad som är bra - eller dålig - rock.

Tog det hela vägen, inte bara på scenen.

Men kanske har du inte funderat så mycket på hur man sköter organisationsutveckling och talent management i ett rockband... 
förrän nu. 

Därför tänkte jag att vi skulle ta hjälp av David Lee Roth, frontfigur för pudelrockarna i Van Halen.

Rockstrebern Diamond Dave lyckades inte bara fronta sitt band på ett utmärkt sätt, utan hade dessutom en anmärkningsvärd förmåga att leverera one-liners med koppling till karriär och affärsutveckling:

1) “He who knows how will always work for he who knows why.”

I mitt jobb har jag många gånger träffat människor som är tekniskt/praktiskt/teoretiskt mycket skickliga när det gäller att lösa sina uppgifter. 

Eddie Van Halen: attention to detail.

Dom är pålästa, välutbildade, och ofta duktiga utövare inom ramarna för sitt eget ansvarsområde i olika sammanhang. 

Trots detta känner de frustration när det gäller organisationens övergripande mål; dessa kan uppfattas som oklara, motsägelsefulla, eller ibland rent av orimliga. 

Lite som en virtuos gitarrist i ett band där medlemmarna inte kan enas om vilken musikstil som bandet skall spela... och chefen inte är tydlig med vad som gäller. 

Och inte förrän man ”knäckt koden” gällande ovanstående utmaning - skaffat sig förståelse för de strategiska målen, eller hittat en bra chef som kan samordna resurser och talanger - är det möjligt att hitta nya förhållningssätt till jobbet och utvecklas på en ny nivå. Eller komma till sin rätt som gitarrvirtuos. 

David Lee Roth hyrde för övrigt ut PA-utrustning till bröderna Van Halen innan han blev medlem av bandet; bröderna fick 50 dollar per gig, och av den summan gick 35 dollar till David Lee Roth för hyra av utrustning.

2) “The problem with self-improvement is knowing when to quit.”

Många människor lägger en massa tid på att utveckla sin kompetens inom ett specialområde. Fast även om man kanske blir skickligare så lyckas man inte med att bredda sin repertoar, eller få ökat ansvar på jobbet.

Alex Van Halen: fler trummor ger större möjlighet till variation.

Vad som är lätt att glömma bort i kompetensracet är konceptet alternativkostnad – att helt enkelt göra en avvägning mellan hur mycket total nytta ytterligare en timmes arbete tillför inom samma område, och hur mycket nytta en timmes arbete inom ett annat område kan tillföra. 

Om du är specialist inom ett område så lär du dig ibland mer på att läsa grundlitteraturen inom ett angränsande område än på att läsa ytterligare en artikel inom ditt eget specialområde - i synnerhet om det kan hjälpa dig att nå dina mål.

Om man inte utvecklas är det inte så vettigt att fortsätta nöta på ett och samma riff. Hellre då lägga den extra tiden på att skaffa en bredare repertoar, fixa spelningar – eller en manager - eller hitta andra sätt att bredda sin förmåga.

Knepet är alltså inte alltid att göra mer av det du gillar, utan att göra mer av det som gör att du får göra mer av det du gillar. Om du vill bli rockstjärna alltså - eller för den delen göra karriär i något annat sammanhang.

 3) “I am not this way, the way I am, because I am in a band.

                                            I’m in a band because I am this way.”

Durkheims avhandling. 
På sminkbordet i Dave´s loge?

Han var måhända inte medveten om det, men påståendet är en utmaning av Emile Durkheims struktursociologiska paradigm och en påminnelse om den eviga motsättningen mellan struktur (omgivningen styr) och agens (individen styr).

Ur organisationsperspektiv kan man ha olika perspektiv på förhållandet mellan individens möjlighet till påverkan och den omgivande strukturens tvingande förutsättningar.

(En mycket intressant vinkel på hur struktur och agens integreras i en iterativ process presenteras av forskaren Lasse Lychnell på Handelshögskolan i Stockholm  - läs mer här)

I den konkreta arbetssituationen beskriver alltså Van Halens frontman att han enligt sin egen uppfattning kommit dit han är på grund av att han beter sig på ett visst sätt. Han har nått sin position tack vare att han har vissa tankar om vad som behöver göras för att fronta ett rockband (se ovan).  

Hur det skall göras – att spela på ett virtuost sätt – kan till stor del överlåtas till (musik)specialisterna.

Motsatsen hade varit uppfattningen att han var på ett visst sätt för att han befinner sig i en viss miljö.  Då hade rocksångaren helt enkelt varit en produkt av omgivningens förväntningar. 

David Lanes modell för att illustrera struktur/agens

Han hade knappast haft initiativet över vad som hände med honom själv och med bandets utveckling (Axl Rose, en annan samtida storhet, är ett sorgligt exempel på detta förhållningssätt).

För att förstå övergripande skeenden i ett samhälle eller i ett stort system är det en god sak att kunna se hur identiteter skapas och upprätthålls av hierarkier, normer, stereotyper, och andra makrofaktorer. 

Men om man vill utvecklas i sin roll, bli frontfigur i ett rockband, eller på annat sätt ta kommandot över sin egen utveckling (och faktiskt utveckla det system man befinner sig i) så kan man omöjligen tillskriva omgivningen hela ansvaret för att "man är som man är”. 

Ovanstående utgångspunkt är också grunden för mycket beteendepsykologiskt utvecklingsarbete – genom att förstå, utveckla och förändra dina beteenden så kan du ändra på sättet som du uppfattas av och samspelar med din omvärld.

Och att ovanstående klokheter kommer från en pudelrockare lär oss än en gång att man inte skall döma vare sig rockstjärnor eller hundar efter håren.

___________________________________________________________________________________

Om du vill ta del av fler sköna citat rekommenderas klippet nedan; från Nightwatch 1986 då Lee Roth intervjuas om varför han lämnar Van Halen (från 2.20 in i videon). 

Charmtrollet och entreprenören levererar fler oneliners, bland annat "It's a quesition of goal orientation, Charlie" och "When you start to get a red mark from patting yourself on the back, you're in biiig trouble."