Priset för negativa målformuleringar

Oavsett om man är politiker som vill få igenom sin politik, eller höjdhoppare som vill vinna VM, eller för den delen om man är skolelev som vill klara skolan på ett bra sätt, så har man en sak gemensamt - man åstadkommer inget genom att fokusera på att inte göra något.

Ångestcirkeln. Ju mer du tänker på
att undvika katastrofen,
desto mer energi och kreativitet
upptar hotet.

För att vara tydlig:  det har alltså inte med politik i sig att göra.

Det har att göra med hur vi människor fungerar rent tankemässigt.
 
Om man till varje pris försöker undvika något som man uppfattar som obehagligt - exempelvis riva ribban vid höjdhoppsfinalen, få ett F i betyg, eller förhandla med sina politiska motståndare - så inskränker man avsevärt sin egen handlingsfrihet.

För att vara övertydlig; detta betyder inte att man skall hoppa i säng med sina politiska motståndare.

Men för att använda en annan liknelse: en höjdhoppare som främst fokuserar på att inte riva inför varje tävling kommer inte att ha en aning om hur man gör för att hoppa högst.

Och nu till pudelns kärna.

Politiska beslutsfattare som främst fokuserar på att inte samarbeta med ett visst parti - järnrörsrelaterat eller ej - kommer inte att ha någon som helst nytta av det ställningstagandet när det gäller att formulera, utveckla, och driva den egna politiken.

Negativa målformuleringar är helt enkelt bland de absolut sämsta man kan hitta på, om man vill
komma nån vart här i världen.

Eller förresten... det är inte helt sant.

Om man jobbar med negativa målformuleringar brukar man faktiskt bli riktigt bra på en sak; strategier för att undvika problem.

I värsta fall blir dessa strategier så omfattande att de till slut hamnar överst på agendan; ungefär som en människa med ångestproblematik till slut blir handlingsförlamad av sin egen fruktan.

Och plötsligt blir det där problemet, det som man till varje pris ville undvika, något som dikterar grundförutsättningarna för ens tillvaro.

Fast man inte hade tänkt sig det.

Vid en viss tidpunkt blir kostnaden för undvikande
större än kostnaden för att arbeta mot positiva mål.
Kanske är idag en sådan dag?

Och fast (eller snarare för att) man har så extremt starka negativa känslor för det där problemet.

Alltihop beroende på att man faktiskt inte bestämde sig för vad man ville göra från början - utan mest bestämde sig för vad man inte ville göra.

Kanske är det då man bör konstatera att man kört huvudet i väggen, och göra en omstart.

Med utgångspunkt från vad man faktiskt vill åstadkomma här i världen, istället för vad man till varje pris vill undvika.

Ovanstående gäller både höjdhoppare, skolelever, och politiker.

Och oavsett hur väl man vill sina medmänniskor.

Visst är livet motsägelsefullt, eller hur?

http://www.dn.se/ekonomi/folj-regeringskrisen-direkt/