Ämnet till trots lyckades författarna få till forskningshistoriens osexigaste titel |
Jo; enligt vissa hävdade Sigmund Freud själv att förmågan till att kunna både älska och arbeta var avgörande för att kunna leva ett harmoniskt liv.
Att känna att man kan svara upp i förhållande till yttre krav, göra nytta, och tillföra något (jobbet), samt att bli sedd och bekräftad som den man är med både förtjänster och brister (i kärleksrelationen), var väl i princip jackpot för varenda viktorian.
Och det är väl jackpot fortfarande, när man tänker efter.
Faktum är att många människor är mycket bättre på att arbeta än på att älska. Om förhållandet hade varit det motsatta hade världen möjligen sett lite trevligare ut.
Nu tänker du kanske; vilket flum. En psykolog som pratar om vikten av kärlek och Freud. Var är fjärrkontrollen?
Men i flera synnerligen kvalificerade sammanhang, med synnerligen kvalificerade människor i utvecklingsprocesser, har undertecknad varit delaktig i resan mot en mycket viktig slutsats:
Man presterar som bäst där ute i världen om man har en nära relation där man inte behöver förställa sig, och där man kan sätta ord på precis varje sak som frustrerar eller förundrar en, hur enkel eller komplicerad den än må vara.
Så det där med att komma ihåg alla hjärtans dag är en viktig sak, inte minst för dig som vill leva ett liv med höga och hållbara prestationer.
Och klockan är inte ens nio än, så du har fortfarande tid att svänga förbi bensinstationen och köpa en ask allahjärtansdag-godis.
För precis som i många andra sammanhang får du ut precis så mycket av din kärleksrelation, som du investerar i den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar